Här kommer vår julafton i bilder. Vi for till min syster i som bor i Släthult, en småländsk idyll ett par mil österut.
Det hade kommit lite vitt på natten och det lilla vita stannade hela dagen.
Min syster hade gjort så fint. Både inomhus och utomhus, det är absolut officiellt att ingen av oss andra någonsin kommer kunna fixa mer julstämning än hon!
Det blev många klappar under granen. De fick ligga där medans vi satte oss i en väldans fint dukad matsal och mumsade julbord.
Jag har ju helst alltid svart men drog till med lite rött ändå. Är det jul så är det.
En suddig bild på bästa julfixaren.
Barnen tittade mest ut genom fönstret. Vi firade med min systers kille som har två barn i Lovis ålder. Det var det bästa som hänt henne – hon är ju ensambarn och har inga kusiner, att få fira jul med andra barn var en dröm som blev sann. De hade såååå roligt.
Mannen i mitt liv, smygfotad under en liten skärmtidspaus. Han var trött och längtade efter sin mormor på Öland.
En av mammas julspecialare: hembakt krustad med kantarellstuvning. Min bror är vegetarian, då behövs lite sådana här traditioner.
Helga hade gjort sin godisspecial: guldpudrade trillingnötter.
Jag hade tillverkat någon sorts (ursäkta mig nu) tomtesnopp alternativt julbajs, de tär lite oklart. Tanken var ett marsipanbröd med exklusiv känsla. Exklusiv känsla not so much, men äsch, gott var det.
KOMMER TOMTEN SNART? Ett av barnen hängde i fönstret med en kikare.
Det blev Kalle Anka och vi var några som smet ut i blå timmen och tog en promenad.
Så kom han till slut, tomten. Pjuh!
Och det blev måååånga paket. Lite för många kanske. Varje paket blir ett intryck och till slut är det stopp, det går inte att vara wow och tacksam för paket femhundraörtielva när man är sju.
Jag höll nästan på att glömma att jag gjort ingefärsshot till alla, men kom på det i sista sekund innan det var dags för vårt barn att få ett breakdown av trötthet strax innan hemfärd. Fin jul trots det!
