Vi bestämde oss för en septemberhelg på ölandsgården. Och vilken helg sedan – soligt, blåsigt, ganska varmt och alldeles underbart.
Lovis hittade en nyckelpiga nere vid udden. Det är en platt kilometer hit, med cykel tar vi oss från gården till havet på några minuter. I alla väder, året om, finns här något att upptäcka.
Jag passade på att cykla lite också. Platta vägar, hög kadens och lätta växlar. Det funkade. Och gravelhojen var precis sådär ljuvlig som jag hoppats att den skulle vara här. Som gjord för Öland.
Det kördes en del traktor också. Jimmy lärde mig hur man byter grejer på den och manövrerar hydrauliken och sedan fick jag köra hem båten från udden. Kapabelt.
Innan vi lastade båten på trailern satt där den finaste flickan i världen.
ÄLSKAR den här platsen.
Backtimjan blommar fortfarande. Och nyponen är röda.
Slånbären var mogna. Något år som inte är i år ska vi göra saft på dem precis som Jimmys mormor alltid gjort.
Vi åt rester nere vid sjöboden. Lyxen.
Lite snack med grannen. Det är mest bara bofasta och en och annan fågelskådare här nu. Och så vi.
Vägen ner till udden.
Solen sjönk över slitet plåttak på gården. Fint att vi fick en septemberhelg här. Vi försökte göra så lite som möjligt, bara det allra mest nödvändiga för att hinna med att umgås. Det har varit en konstig sommar och det känns som vi inte haft så mycket tid för varandra, så nu passade vi på.