Åh. Hade väl tänkt ha en lycklig utläggning om att fothelvetet var mycket bättre och funkar att köra försiktig MTB med. Fast det var innan jag trampade snett på någon förbaskad foamroller som låg ock skräpade på golvet. (VEM i H-VETE har lagt en sådan på golvet, va? Va? Vaaaa? Ehm. Okej, det var jag. Såklart.)
Så nu pillar jag lite med ett inlägg om en rackarns bra Bikefit jag gjorde på Sportson i veckan och tänker att antingen kanske det kan ske något underverk så senan i foten läker ihop sig fullständigt, eller så amputerar vi foten eller så får jag väl tävla i landsväg i sommar, det är skonsammare eftersom man mindre sällan behöver vrida ur fötterna ur pedalerna – det är just det som är problemet, när jag vrider går det sönder och när det går sönder gör det s-å-å-å j-ä-v-l-a a o-o-o-o-o-n-t.
Såhär länge har jag aldrig dragits med en skada innan. Måste det sammanfalla med att det står en värsting-MTB i vardagsrummet? Vad gjorde jag för att förtjäna såpass dålig karma? FOTFAN.
Så. Nu känns det bättre. Visste ni förresten att jag är så stark i foten nu att jag flyttar hela j-la TV-bänken som gummibandet sitter fast i när jag gör rehaben. Knasigt att en kan flytta en TV-bänk med foten och ett gummiband men inte kunna vrida ur foten ur en pedal? Nu är jag upprörd igen. GAH. 
