…en halvtimme eller så. Bara trampa lite lätt för att få blodcirkulation i trötta och slitna ben.
Jomenvisst. Tre timmar senare satt jag på golvet och åt keso direkt ur burken. Det blev 2.20 rulltid, träffade cyklister i skogen och tjötade en stund, fotade lite och stannade och spanade på folk som körde motorcross på sjö. Kanske inte vad benen ville ha, men absolut vad välbefinnandet behövde. Ett mulet ensampass på isiga vägar som avslutades med lite stigkörning vid sjön här hemma. Guld!