Jag drömde en mardröm häromnatten och vaknade alldeles svettig och ledsen med andan i halsen. Och fick mig en tankeställare – jag cyklar ju inte särskilt mycket just nu som ni säkert förstått (väldigt mycket gym, skidor och klättring) – och är lite bekymrad över hur få distanspass som körts, hur många intervaller jag borde köttat igenom och hur mycket bättre jag kunde planerat min träning. Tydligen oroar jag mig lite väl mycket över detta.
För när jag vaknade alldeles kallsvettig och ledsen hade jag drömt att det var tävlingspremiär. Det gick åt helskotta redan i startfållan – sådär som det kan göra för mig ibland. Andningen låste sig, paniken växte – men jag fick ordning på det och kom i väg. Men av någon anledning hade jag min tunga vintercykel med dubbdäck och ickefungerande växlar – och jag såg de andra tjejerna försvinna bort på stigen som små snabba prickar. Jag trampade och trampade och trampade och kom ingenstans. Hur mycket jag än slet kom jag inte framåt en enda millimeter – dubbdäcken grävde ned sig djupt i leran, människor buade, tårarna rann och jag kunde inte andas. Och alla andra hade cyklat ifrån mig för länge sedan.
Läge att göra upp med prestationsångesten? Förra säsongen var jag ju skadad heeeeela vintern och tränade ännu mindre än jag gör nu, så jag lär ju inte behöva oroa mig för att bli så brutalt avhängd av D30-tjejerna även om de är grymma. Andas in, andas ut – slappna av och lägg energin på något annat än att oroa sig över tävlingar som bara är på kul!
4 comments
Tror verkligen inte at du behöver oroa dig för att bli avhängd inte!
Även om det inte var så roligt att läsa att du har prestationsångest, tvilvar lite på träningen som gjorts etc så kändes det ändå lite skönt, att jag för tillfället inte är ensam om att nojja, framförallt över brist på cykling, på riktigt cykel, utomhus för min del. Men du har väl ett gäng distanspass i bagaet;)? Jag försöker intala mig att skidor visst funkar lika fint, ungefär:)
och dina sista ord kommer jag att banka in min skalle direkt, slappna av och lägg energin på annat än att oroa sig över tävlingar som bara är på kul.
Inget illa menat allstå, du fattar säkert!
Såklart jag fattar! Tycker alltid det är skönt när någon känner igen sig – man är ju aldrig så ensam med sina funderingar som man inbillar sig. Skidor är finfin träning – man blir helkroppstrött och genomkörd på ett härligt vis. Du, vi slutar nojja och så syns vi i startfållan i vår och har kuuuuul!!!
Oj, som egenföretagare ligger man ju sömnlös och svettig en och annan natt, men ännu har jag inte kommit på att man kunde ha så mycket ångest för att träningen ligger efter…. Nä Elna, ta det lugnt och bestäm dig för att sova gott, livet är ju trots allt bara en tävling och bör tas med en klackspark.
Jag är också egenföretagare så det där känner jag igen. Men nuförtiden sover jag nästan alltid gott – det här var som tur ett undantag!