Jag visste ju att formen är lite sisådär. Antalet riktiga distanspass under vintern går att räkna på ena handen och jag har suttit på trainern cirkus tre gånger sedan årsskiftet och framemot vårkanten mest varit sjuk, men det vet ni ju. Igår var jag ute och rullade lite racer efter jobbet – självklart med Strava igång och avslutade med att kolla hur det egentligen står till med formen i Lillsjöbacken. Jag är över en minut långsammare än mitt bästa jag och då tog jag i så benen sved som eld och lungorna höll på att hoppa ur kroppen. I höstas planerade jag att jag skulle vara snabbare än mig själv – nu är utmaningen att cykla ikapp mig själv i backen här i närehen, som med småländska mått är ett litet gupp men med östgötska mått heter duga. Hur lång tid tror ni det tar innan jag är ikapp mig själv i Lillsjöbacken?
2 comments
Frågan är av en ganska så existentiell art och jag undrar om det verkligen går att komma ikapp sig själv. Att lägga sig på rulle bakom sig själv, samtidigt som jag ligger där framme och drar? Möjligtvis om du cyklar snabbare än ljusets hastighet och därmed kröker tidsrymden. Vad vet jag, jag är en långsam gubbe som alltid försöker cykla snyggt.
Kör hårt oavsett!
Haha, ja vi får väl se. Ljusets hastighet låter lite väl jobbigt fort.