När jag smidde storslagna planer för 2013 var jag stark och snabb. I höstas överraskade jag mig själv med hur fort jag kunde cykla på min nya kolfiberpärla och hur roligt och lätt det gick i skogen. Jag blev dessutom mycket bättre tekniskt och kände att jag utvecklades. Att bestämma sig för att året skulle bli året då jag cyklade mest, var snabbare än jag någonsin varit, året då jag skulle klättra upp på pallen lite mer och sätta en supertid i Cykelvasan kändes självklart. Jag skulle köra Långloppscup, Västgötacup, Swe Cup och SM och vara snabbare än mig själv varenda dag!
Nu blev ju ingenting alls som jag tänkt mig. Året då jag skulle cykla mest blev året då jag cyklat minst sedan jag började träna igen. Jag har bytt jobb, jag har flyttat, jag har gått från fru till fröken och jag har blivit kär. Många stora saker i livet – och dessutom mycket förkylningar och infektioner. Ett tag var jag ledsen för att jag inte kunde träna mig snabb och stark. Nu känns allting väldigt bra. Cykelvasan kör jag runt på rutin för skojs skull, utan tidspress, och kanske blir det någon XC-tävling i höst. Vi får se – jag planerar inget mer än att pyssla om mig så jag slipper förkylningar och ha massor av kul på cyklarna. I smyg hoppas jag få till en grym vinterträning och försäsong inför nästa sommar så jag kan bli snabbare än mig själv 2014 istället!
