En tjej som hade blivit imponerad

Jag har sorterat lådor i helgen. Rensat bland böcker och minnen som jag släpat runt på alldeles för länge. I en låda med fotografier hittade jag den här tjejen. Hon är 20-någonting och cyklar Vista Mountain i D-sport, gissningsvis 2001. Hon hade ett osunt förhållande till mat och vikt, och det här var den enda tävlingen hon någonsin vågade starta i för hon var så galet rädd för att på något vis misslyckas. Hon tyckte aldrig någonsin att hon dög. Hon tyckte bara att hon var tjock och ful och långsam och misslyckad. Men hon var väldigt förtjust i sin Crescent Freke och kom varken först eller sist i den där tävlingen – och hon hade nog varit ganska imponerad om hon fått träffa trettioplusversionen av sig själv – som fortfarande har grymt mycket prestationsångest, men som lärt sig att man inte per automatik blir lycklig om man är smal och att man kan tycka om och respektera och ta hand om sig själv. Och att det inte går att misslyckas på tävling, för tävling gör man för skojs skull!