Hur mutar man sig själv att trycka på med det man har kvar i 22%-backen hem med världströttast ben efter flera timmar på MTB:n? Jo, man förklarar för sig själv att om man går ner på lillklingan blir det fanimig inget nedrull förbi glasskiosken! Bilden avslöjar hur det gick. Ouch, ouch, ouch mjölksyra – så värt!
0Elna
Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Elna bor i Gränna och jobbar som MTB-instruktör och guide med Vätterbranterna som arena. Hon är också frilansande digital strateg, skribent och föreläsare med fokus på outdoor, cykel och platser.








2 comments
Det var du verkligen värd!
Svar: För mig är det bäst att låta bli helt, eftersom jag inte bara kan ta EN chokladruta.
Samma här. Hopplöst med en. Men ibland måste man!