Men, vad sa farbror doktorn då?
Han undrade minsann om det röktes, dracks eller på annat vis levdes rövare, om det gjorde ont här eller där eller hit eller dit om det var ditten eller datten eller ömt eller svullet. Men nej. Och hjärtat slår fint och lungorna låter bra. Blodtryck har jag som jag ska och allt verkar väl i sin ordning.
Det blir till att lämna blodprov för att kolla om det gömmer sig något hyss som gör att jag blir förkyld så lätt. Det låter ju bra?
ELLER?
BLODPROV??? (Dubbelt så stora caps lock-bokstäver behövs här).
JAG DÖR HELLRE. WHAAAAAAAAAAAAAA!
Jag åker väl gärna och välter på cykel så blodet sprutar (överdrift) ur skrapsåren på mig men blodprov – shit pommes frites vad jag är rädd för kanyler. Fobi, yes box. Fy farao vad jag inte kan hantera att någon petar in kanyler i mina armar.
[dramatisk konstpaus]
PANIK!
Så, mina vänner – på fredag ska jag, hållandes pojkvän krampaktigt i handen, liggandes, kallsvettandes, svimfärdig och på livets rand – tappas på en sisådär sju-åtta rör blod. Ingen har lyckats med annat än att sticka mig i fingret sedan jag var sexton och det är ju halva livet sedan så det här kan ju bli festligt värre.
0
2 comments
Om du vill värma upp så kan jag komma förbi och sticka dig lite, så kanske du blir lite mer avslappnad på fredag? 🙂
Herregud, värma upp??? Har fått en kanyl att öva och avdramatisera med av bma-mamma, har inte ens vågat öppna skyddsplasten. Kommer att DÖ!