Det här med varför man cyklar har ju flera svar så vi tar frågan i en ny version. Varför cyklar man?
Passion. Plötsligt pratar alla passion. Äntligen pratar alla passion. Och mitt hjärta slår fyrdubbla cykliga volter – passion; hej Cykelsverige och för den delen även resten av Sverige – ni har fattat grejen. Man är inte längre jobbigt insnöad eller helt uppslukad av något som tar mycket tid och engagemang. Man är passionerad.
(Och ja, jag har mött inte-passions-varianten också. När jag började cykla MTB igen och anslöt mig till en cykelklubb och det visade sig att denna inte tyckte att MTB var riktig cykel. Gillar att det blåser lite andra vindar nu. Passionerade vindar)
Lästips: Vacchis inlägg här
