Vi måste nog prata lite om hur den var, min nya cykel, en Richmond SLC Team XO 27.0 Jag fick känna lite på den när jag cyklade fram och tillbaka framför Eskils kamera förra veckan och då började jag misstänka att det skulle bli riktigt bra. Det var en känsla i den som jag gillade. Något med hjulen, något med hur ramen kändes, något som liksom inte kan beskrivas med något annat ord än bra. Leendet på bilden säger allt.
Igår blev det premiärtur i skogen. Fick plocka bort den fina, gula sadeln som satt på till förmån för min favoritsadel (alla kvinnor vet att bra sadel är viktigare än matchande sadel – och nu är det min kära, svarta PRO Turnix med röda detaljer som sitter på gul-svarta pärlan) och har nog hittat ganska bra inställningar.
Det kändes så himla bra. Att åka 27,5” är något helt nytt och jag tror jag kommer att ha nytta av det. Jag gillar 26” mer än 29” men när jag väl kört in mig på 27,5 och hittat tillbaka till tekniken och slutar vara sådär galet rädd för att ramla tror jag att det här kommer att bli tokbra. Inte lika tungt uppför som 29” men ändå lite gratis hjälp med tekniken på stökigt underlag. Jag trivs med växlarna och det funkar fint med singelklinga fram. Och vet ni vad – i och med SRAM-reglaget (ett sånt där man vrider på) finns det inget som slår i överröret när jag ramlar.
För dig som undrar finns det tre storlekar på hjul när det gäller MTB. Klassiska 26”, stora (gubb?)flugan 29” och nu – (mellanmjölks?)uppstickaren 27,5”.
