Jag är en hemkär tokstolla som inte gillar att planera packning och avskyr att sova borta. Det är visserligen inga konstigheter så fort jag är på plats men fy vad jag har ont i magen och är stressad när det ska packas. Varje gång. Oavsett om jag ska iväg på något roligt eller om det är något jag måste fastän jag inte är supersugen på det, oavsett om jag ska vara borta en natt eller en vecka.
Dessutom har jag en fix idé om att man ska resa lätt – med yttepyttelite packning. Jag drömmer om att komma glidandes avslappnad och avstressad och slänga in världens minsta väska i bakluckan när jag ska någonstans. Men det går inte. Min packning väger alltid minst åtta kilo eftersom jag alltid har med mig mitt eget täcke – ett sånt där tungt specialtäcke. Jag kan bara inte sova utan det.
Åtta kilo täcke, och så träningskläder och skor på det, helst min egen kudde och ett extra ombyte – och så ska jag såklart ha med mig dator och laddare och hela faderullan. Jag kan glömma att resa lätt, åtta kilo täcke och tränignskläder; det blir ingen lätt packning hur mycket jag än önskar mig det.
Jag har blivit bättre på att sova borta, mycket tack vare att jag slutade undvika det i samband med att SubXX bildades och jag började åka runt i Sverige för att hänga med det fina cykelgänget på olika platser. I början ville jag inte ens sova i samma rum som någon jag inte kände – nu går det hur bra som helst. Det stora probemet är att hålla mig lugn när jag ska se till att jag får med mig allt jag behöver och inte tar med mig tusen pinaler jag inte behöver och försöker skita i att jag kommer dragandes med en elefanttung väska även om jag bara ska bort en endaste natt.
Någon som känner igen sig, det måste väl finnas fler tokigt hemkära människor?
2 comments
Jag är inte överdrivet hemkär i ordets rätta mening – känner mig liksom lika mycket hemma på Mallis eller i Frankrike som hemma i Sverige (beror nog på att jag flyttat så mycket i livet att jag liksom, vant mig att tvinga mig känna mig hemma överallt) men känner igen mig i att vilja packa lätt! Till Mallis brukar jag sällan ha mer än min ryggsäck och hjälm på snöret. Resten av packningen har jag på mig 🙂
Åh vad jag känner igen mig! Jag ser alltid fram emot hemkomsten, redan när jag åker iväg! Jag har rest så mkt i livet att jag kan få stressutslag bara jag ser en resväska. Bagageutrymmet i bilen är redan fullt, och då är det bara mina saker. Och lite mat. Och vallalådan. Och två par skidor… Ses snart!!