Bra grejer. Mycket bra grejer.

Det händer bra grejer. En kan jag berätta om och en borde jag definitivt hålla absolut tyst om och inte ens hinta för det kanske inte går i lås och då är det ju obra om man har hintat hejvilt. Så det låter jag väl bli då, vi kallar det cliffhanger och ni frågar inget om det, bra, bra.

Däremot kan jag berätta att jag funderat lite på det här med att hålla på och pressa sig på cykel, om det verkligen är kul. Myscykla med fint sällskap i skogen har inte tappat sin charm men pressa kropp och knopp att köra fortare har känts väldigt avlägset.

Fast på det där fina distanspasset jag körde med nya cykliga bekantskaper i söndags, som Anna drog ihop, löste det sig. Lite fri fart i uppförsbacke och ett par skyltspurter och benen blev alldeles till sig och jag drabbades ännu en gång av otrolig tacksamhet över att jag kan göra det här. Det är roligt att pressa sig själv på cykel. Man mår så jäkla bra av det, man blir glad och lycklig. Mer sånt, mer sånt.