I lördags kände jag ett välbekant och intensivt sting av klassisk not-good-enough-panik. Ni vet, jag-har-inte-vintertränat-men-vill-lik-förbannat-vara-snabb-på-cykeln-panik. Men det gick över efter tuffa förhandlingar.
Det är ju faktiskt på det viset att vi som är glada motionärer inte behöver den där paniken, den gör oss ändå inte gott, tvärtom. Ingen ordentlig vinterträning – so what, vi kan väl tävla oss i form och göra det bästa och roligaste av säsongen trots att utgångspunkten inte blev det där guldläget vi fantiserade om i höstas? Det tänker jag göra, det finns ju liksom inga genvägar eller nödlösningar – det är bara att göra det bästa av det man har, och försöka ha så skoj som möjligt.
Att köra lopp är ett fint och kul sätt att komma i form, och för min del drar det igång i slutet av mars med att testa på landsvägstävling, och sedan blir det väl ett och annat långlopp och förhoppningsvis massa kul XC-tävlingar och eftersom det inte blev så mycket med den där vinterträningen så kommer det att vara galet tufft i början av säsongen men avslutas starkt och piggt när sommaren är long gone. Så får det bli för min del – ingen panik, good enough is perfect!
2 comments
Kloka du! Jag känner lite som dig, försöker intala mig att det inte alls är fel att hålla i gång uthållighetsmotorn med längdskidor. Mellanmjölksspinning är bra för cykelbenen för ge upp instuktörsjobbet bara för att nöta strikt trainer är inte så lockande. för det här med vinterdistans funkar liksom inte för mig även hur pepp jag än är. Det är lite för kallt emellanåt.
Nä vi gör som du säger, vi tävlar oss i form och rockar skiten ur alla i slutet av sommaren!
Du, längdskidor är grym vinterträning! Du kommer att vara stark, det är jag övertygad om! <3