Började dagen på det bästa av sätt i morse. Tre-fyra plusgrader, duggregn och dimma så tät att sjön inte syntes från fönstret (det är ett par hundra meter till vattnet) och grymma tjejer att cykla backintervaller med. Ådalsvägen som uppvärmning, en välkänd Huskvarnabacke som serpentinar sig uppför berget. På toppen vände vi om för att köra Tri Sat-rundan – den heter så för att den går förbi ngn form av TV-verksamhet med det namnet. I alla fall hette den så sist jag cyklade den, på nittiotalet, så den får heta så nu också. Någon minuts utförskörning följt av en klättring upp mot Egnahem och Fagerslättsvägen. Verkar inte så värst jobbigt förrän man är halvvägs och benen värker och lungorna bränner.
Det som gjorde det här passet lite extra speciellt var sällskapet. Två grymma tjejer, Fia & Therese – och ni vet ju hur det funkar, det är fantastiskt kul att få träna tillsammans med tjejer som dessutom är ganska lika starka. Kalla utförsåkningar, svettiga klättringar – fem varv blev det och det gjorde verkligen min dag. Kan jag alltid få börja dagen såhär?
