Tjejkropp. Cykelkropp. PMS-kropp. Trött kropp. Pigg kropp. Sliten kropp. Stark kropp. En kropp som tränar är en kropp i ständig förändring. Min kropp. Vanlig för mig. En fantastisk sak som överlevt massor av idioti jag utsatt den för och tycker att det är okej att jag pressar den att bli lite bättre på saker som är bra för den och som är nyttigt för den, och för mig.
Jag har också komplex, fastän jag har en rätt vältränad tjejkropp. Jag är galet felprogrammerad och får alltid titta två gånger i spegeln. Den första gången ser jag fel och får uppmana mig själv att titta om med rätt ögon. Varenda dag. Men vi bryr oss inte om komplexen – vi lyfter det vi tycker är bra istället. Är ni med?
Jag är väldigt nöjd med:
Mina bröst. (Det var faktiskt lite jobbigt att skriva) Jag har små bröst och när sport-BH:n är på ser jag nästan alldeles platt ut och när jag var tonåring var jag så ledsen över att de var så små så jag trodde att jag skulle gå sönder. Men vet ni vad? Jag har kommit på att de passar mig väldigt bra, de är alldeles lagom för mig och jag är jättenöjd med dem, jag skulle inte byta ut dem för allt i världen. Jag kan se kvinnlig ut om jag vill och jag kan platta bort dem så de inte är det minsta i vägen – det är väldigt lyxigt!
Axlarna & övre delen av ryggen. Jag får lätt muskler där och tycker att det ser lite coolt ut. Tufft liksom. Att se lite stark ut tycker jag är fint.
Jag är lite förtjust i att jag har märken på kroppen som inte var där från början. De gör att man minns att man levt lite. Ärret på hakan från att ha krockat med moped när jag var femton. Ett litet, litet brännmärke på benet efter Londonkaos som jag är glad att jag överlevde. Ett ärr på knäet efter att ha tokvurpat i en kurva med vassa stenar på Huskvarnaberget. Ett ärr på stortån efter ett syskongräl som gick lite överstyr. De där svaga, svaga märkena på knogarna som bara syns när jag är solbränd – från den gången jag sprang fort, fort och ramlade och gled på heltäckningsmattan på banken när jag var sex-sju år gammal. Det där extra hålet i örat som inte växer igen fastän jag inte haft något där på femton år. Ett ärr i handen efter en operation. Ärret på foten efter en klumpig incident med matkniv. Valkarna i händerna från MTB:n.
Jag är ganska nöjd med min mage också. När den inte är svullen, det är den nästan jämt – den är känslig för allt. Lite mindre svullen om jag ger fasen i laktos och vetemjöl (vilket jag gör, högst ofrivilligt). Magen är sällan helt bra. Men när den är det, så tycker jag att den är fin.
Min kropp. Min alldeles egen kropp. Som inte är en maskin utan en komplicerad och fascinerande sak som man måste ta hand om. Som vägt både tio kilo mer och tio kilo mindre än den gör nu. Min tjejkropp som är alldeles bra precis som den är. Heja den!
Foto: Eskil Laago
—
Edit: Inspirationen till det här inlägget kom från min reaktion på #tjejkropp-filmen i kombo med Lisas twitterflöde.
0
16 comments
Så himla kul att läsa för det kändes som om orden kunde kommit från mig, allt. Lite omplacering (och reducering av antal) av ärren, men i övrigt! Jag är också mest nöjd med mina bröst men det är ju som du skriver alltid lite svårt att säga. Och liksom dina är de små och behändiga och fina 🙂 är stolt över att kunna vara stolt över dem!
Heja vanliga tjejkroppar!
Åh, heja oss – heja att vara stolt <3
En sak som jag tycker är tråkig är att det alltid finns två grupper som står och skriker på varandra, sprider en massa negativitet kring den motsatta gruppen. Det är bra när det kommer idéer och projekt som bara handlar om att lyfta fram det som känns bra, istället för som många gör, leta upp saker dom inte gillar och “spy galla” över detta.
Jag har inte haft mycket tankar kring min egen kropp förrän nyligen då jag började få “gubbmage”. Och jag är en bra bit över 30.
Jag är också en bit över 30, och har upptäckt att det kommer nya saker att jobba med. Det tog 30 år att börja tycka om sig själv – och sedan är det dags att vänja sig vid att utseendet förändras. En svår utmaning tycker jag!
Vi behöver lyfta fram bra, både när det gäller tjejkroppar och killkroppar men även i övrigt!
Jag är glad att jag inte haft dom problem som många verkar ha med sina egna kroppar, där dom hittar fel när det egentligen inte finns några. Jag har blivit påverkad av magen men det är mer att jag tänker mer på vad som händer om man slutar ta hand om sig själv. Magen går att få bort. 🙂
Superfina du! Glöm aldrig det… oavsett vad benen levererar eller vad hjärnspökena säger!
Gäller även dig Anna! Deal, okej? 😉
Ja. Heja den! Jätteviktigt inlägg.
Jag har också komplex över min killkropp men jag lyckas oftast styra mina tankar tack vare MYCKET träning och kurser i just att tänka positivt. Det är det svåraste som finns. Att inte lyssna på den lille djävulen på axeln. Just nu sliter jag med tankar kring mitt vinterhull. Jag skulle vilja lätta en hel del till Billingen och kunna se lite mer “fit” ut på instruktörscykeln men är det så jävla viktigt egentligen?
Känner igen det där med djävulen på axeln och är glad att du skriver det – jag tror att det överlag är mer okej för tjejer att erkänna att det sitter någon på axeln och viskar att man inte duger än det är för killar?
Får också sådana där tankar om att jag skulle vilja lätta lite och se mer fit ut emellanåt, försöker mota bort dem med att försöka se på mig själv i spegeln med andras ögon och påminna mig om att smal inte är likamed lycklig – det är bara en felprogrammering. Heja dig Hasse, skit samma hur det ser ut, bara du har kul!
Vilket bra inlägg Elna! <3
Har du sett videon på fb om tjejen som visar sin kropp?
Jag önskar jag kunde vara lite mer snäll mot min kropp och om alla delar på den. Min kropp har gett mig massor, burit ett barn, och ställer upp på massa upptåg. Att magen ser ut som en karta med alla sina bristningar och vaderna är grova spelar egentligen ingen roll. Brösten är små men på andra sidan är det rätt behändigt när jag ska välja sportbehå. Benen ärriga osv.
Vet du? Det här inlägget gav mig mycket pepp att gilla det jag ser i spegeln, varje dag! Tack!
Åh, vad glad jag blev. Var nervöst värre att klicka på publiceraknappen – men att det gav pepp gjorde ju att det känns bra! <3
Du har flera gånger i din blogg skrivit att du inte "väger in på flugvikt" och då har jag alltid funderat över hur du tänker, för jag ser en fin och vältränad tjej på bilderna, som ser ut att må bra och ha roligt. En förebild och inspiration!
Jag såg filmen, och sedan läste jag tweets från Lisa Ström (bästa Lisa!) och sedan skrev jag detta. Tänkte att vi som tränar faktiskt också har helt vanliga tjejkroppar!
Härlig beskrivning, gillar särskilt beskrivningen av märken…. Souvenirer från livet… 🙂
Tjugo år äldre men känner igen varje ord. Bra och modigt skrivet.
Måste erkänna att jag blir lite avis på att vara så vältränad, jag är begränsad i träning pga värk men promenerar varje dag o om några kilon är jag med nöjd:-)