Jag har fått förmånen att tävla ut ett presentkort på Addnature.com värt 1000:- till en av er. Helst skulle jag vilja att ni fick varsitt varenda en av er, för det är ni värda – men typiskt tävling är ju att det bara finns en vinnare.
Cykling, löpning, paddling, vintersport, longboard, klättring – Addnature kallar sig själva för butiken som älskar äventyr och här finns verkligen mängder med bra prylar och kläder till spännande sporter. Och det här med prylar är ju himla intressant, man kan ju liksom skaffa sig hur många som helst. En del använder man ofta – en del mer sällan. En del blir mest liggande, en del blir favoriter som man sliter tills de knappt håller ihop längre.
Lustigt nog känns det ofta som att man aldrig blir riktigt nöjd på bra prylar heller – det finns alltid något mer på önskelistan. Och prylar man haft länge har liksom en historia efter att ha följt med på alla svettiga äventyr man hittat på. Har du en favoritpryl eller en pryl med en spännande historia?
—
Det är enkelt att tävla om presentkortet – du behöver bara berätta för mig om din favoritpryl på ett av följande vis, välj det som passar dig bäst:
A: Berätta direkt i kommentatorsfältet
B: Blogga om din favoritpryl och länka till det här inlägget
C: Hashtagga din favoritpryl med #formcykel på instagram (du måste ha ett öppet konto för att jag ska kunna se bilden)
Tävlingen pågår fram till den 24 maj, därefter väljer jag ut det bidrag jag av någon anledning fastnar mest för. Vinnaren betalar eventuell vinstskatt. Bilder från instagram och blogginlägg får visas på formcykel.se
Mina handskar var en favvopryl som just blivit pensionärer efter flera års cykliga äventyr. Det var jobbigt att skiljas från dem fastän de var alldeles trasiga och sunkiga. Foto: Carl-Robert Jonzon
0
21 comments
Min gamla slitna Cykelkeps.
Den hjälper mig mot värme, kyla och regn samtidigt som den visar upp en medvetenhet om stil hos mig som cyklist. Jag älskar den.
”Favoritpryl” för mina tankar till en särskild sak som jag verkligen har haft användning för, något som överraskat i såväl funktionalitet som kvalitet! Min favoritpryl är ett favoritplagg, ett par fleece-vintertights av märke Houdini! De köptes in när 2005 då jag skulle bestiga Sydamerikas högsta berg, Aconcagua. De var alldeles fantastiska uppe på det kalla och vindpinade berget men jag är nog mest förvånad över hur användbara de varit för mig även efteråt! De har varit på när ja åkt skidor, sprungit, paddlat, cyklat, klättrat, åkt långfärdsskridskor, spelat hockeybockey, gått på tur, vintergrillat och vandrat. Ja de har varit med om en hel del och bidragit till en mängd helt fantastiska upplevelser! Efter nära 10 års flitigt användande börjar de dessvärre gå sönder och ett par nya super-fleece-tights måste införskaffas! Houdini? Såklart!
Min buff från Växjö Marathon 2013 den fanns med under loppet och gjorde så jag persade och har gett mej “tur” sen dess. Den måste med under alla lopp….;)
Min favoritpryl är klyschigt nog min iphone. Och inte är det för att ringa eller messa eller facebooka eller sånt. Nej, för mig som har skallen ständigt full av idéer har smartphones verkligen blivit till stor hjälp. Tack vare iphonen kan jag ta kort på ögonblick jag vill bära med mig, skriva små anteckningar, lyssna på obegränsat med musik, leta upp nya häftiga cykelrundor och GPS-logga dem, sortera mitt huvudinnehåll i listor och googla på snygga cyklar – och snygga killar förstås. Super och jag är himla tacksam över att det har uppfunnits prylar som denna.
Lagomt till sonens 1 års dag köpte vi en bärstol av märket Vaude så att sonen lätt kunde hänga med på alla äventyr. Stolen har fått hänga med på många resor som underbar vandring i nordnorge, tripp till Köpenhamn med shopping och karusellåkning på Tivoli, trängsel i Ullared och packades till och med ner i väskan då vi skulle på Bröllopsresa till Turkiet. Givetvis har den använts på alla våra äventyr i de norrländska skogarna då småberg ska bestigas och stigar upptäckas. Det klart bästa köpet vi gjort och helt klart min favoritpryl fortfarande fast sonen har fyllt 4! 🙂
Min absoluta favoritpryl, eller snarare favoritplagg, är en Pikeus ridväst som jag fick i julklapp av mina föräldrar för mångamånga år sedan. Min far, som inte köper julklappar sådär jättelångt i förväg, köpte västen på självaste julafton. Jag hade säkert tjatat lite om vad jag önskade och eftersom han är världens bästa pappa, enligt mig ial, så hittade han en liten ridsportbutik som hade öppet (eller om de var lika snälla och öppnade för honom, det vet jag inte riktigt) och så köpte han västen. Svart med grönt foder i något tunt fodrat material. Sedan den dagen så använde jag den västen varje dag, året om, sommar som vinter, i stallet. Nu har jag slutat rida men jag kan fortfarande tänka på västen och komma ihåg hur snyggt jag tyckte det var när jag hade en vit t-shirt under och mina ridbyxor till, då när jag var 15-16 år. Och västen den finns fortfarande kvar, lika fin som den var ny (eller nästan ial) men numera hänger den i en garderob hos mina föräldrar och väntar på att jag ska börja rida igen.
Efter mycket funderande som alltid börjar med tanken – favoritpryl, ja förutom cykeln då… är… hmm… ja men förutom min cykel så kan det nog vara…? Eller…? Kanske…Hmm…?
Ja, vaddå förutom cykeln, naturligtvis är det ju min MTB 🙂 Vi har delat livet i elva månader nu, min första MTB och jag – blir glad bara jag tänker på min fina cykel!
Min favoritpryl är faktiskt en gammal “cowboyhatt” som varit med i ur och skur. Långa dagar i stallet, älg-jakt i ur och skur, långa svamprundor i skogen och härliga dagar på sjön. Den har väl snart vuxit fast antar jag…
Jag köpte den av “Robinson-Björn” på en mässa för ca 12-13 år sedan så man kan väl lätt säga att den är välanvänd vid det här laget. Men att köpa en ny är det inte tal om. Den är min och kommer sitta där den sitter!
Min favoritpryl är min helautomatiska kaffemaskin ECG6600 från Electrolux. Det är maximal njutning att få ta del av nymalt kaffe både före och efter cykelturen .
Min favoritpryl är helt klart mina sport-solglasögon, jag får sådan fokus med dem på. Jag tycker även att jag ser dubbelt så snabb ut i dem och jag känner mig riktigt cool! Denna känslan gör att jag orkar mer när jag cyklar och springer! Toppen ju 😀
Såklart min GPS-klocka. Hur mycket roligare blir inte livet och träningen när man kan mäta puls, kilometer, hastigheter, höjdskillnader, kalorier, sträckor, temperaturer osv osv?!
Fördelen är också att den är så mycket lättare och smidigare än min smartphone.
En liten liten kniv som jag fick av min syster för ett antal år sedan. Den är inte hopfällbar, den är “hemmagjord” av en kompis – och det är “återbruk” också, den är kanske inte snygg utan faktiskt ful, men jag älskar den. Det är något alldeles speciellt med den bara, 10 cm härlighet i handsydd slida.
Beduinsjal inköpt i Damaskus bazarer – ett multi-use-plagg!
Sjalen skyddar mot sol, vind, kyla och sandstorm och mot ilskna blickar och stoppande händer när jag råkar vara oanständigt klädd, dvs. bara överarmar eller underben.
Hade aldrig ägt en Plusklocka innan 29 augusti 2012. Hade funderat på det lite, men var min materialare (och även fru) som nästan tvinga mig att köpa en. Blev en Garmin Forerunner 210. Nu har den varit min bästa träningskompis i snart 2 år. Den har varit med om mycket. Hårda löppass, långa cykelturer, många mil på skidor, långa dagar i snowboardbacken, bestigit berg, gått på glassiär, 2 vasalopp mm mm. Eller i siffror, 98 mil löpning, 255 mil på cykel, 221 mil skidor. Eller man kan sammanfatta det med 424 timmar 58 min och 50 sekunders träning. Man blir verkligen så taggad när man kan tävla mot sig själv. En pulsklocka med GPS är verkligen något jag kan rekommendera alla.
Men nu känner jag att mina kära vän behöver uppdateras. Håller nu på att göra min första klassiker (Vasaloppet, vätternrundan, vansbrosimningen och Lidingöloppet). En förkylning gjorde att klockan med minsta marginal klarade hela vasaloppet. 7.45 var i längsta laget för batteritiden. Ska snart köra vätternrundan som jag tänkte skulle ta knappt 12 timmar. Kommer aldrig hålla. Har precis fått min våtdräkt och har börjat ta dom första simpassen. Klockan tål inte vatten, så har inte en aning hur långt man egentligen tagit sig. Siktar nu in mig på en Garmin Fenix 2.
Kör hårt! Vill man så kan man! /Andreas
Min favoritpryl är min gamla mintgröna cykel från mellanstadiet!
Den har överlevt flera andra tjusigare, sportigare och modernare cyklar! Men till slut är det ändå alltid min gamla hederliga cykel som drar det längsta strået! Det är ingen som snor den och den går som ett gammalt urverk. Inga punkteringar och inga femtielva växlar som kan krångla. Ja, jag älskar den faktiskt! Vi håller ihop i vått och torrt. Cyklar jämt! I ur och skur! Sommar som vinter! Vi är bästa vänner – eller som gifta nästan faktiskt!
Hej! Jag hoppas att det inte är för sent än!
Har skrivit ett blogginlägg med mitt tävlingsbidrag här http://carrolite.blogg.se/2014/may/min-favoritpryl.html
Min favoritpryl är världens skönaste svarta fleece från Fjällräven som jag haft i mååånga år. faktiskt snart i 19 år. Det sved i plånboken då den inköptes men har varit värd varenda öre. De första åren var den tjock och jättevarm, sen har den blivit tunnare och något blekare med åren för att numera vara vääääldigt tunn men den hänger fortfarande med.
Burken med reservtändstickor.
På förmiddagen andra dagen av min fjällvandring runt Helags mötte jag Emma som jobbar på Helags fjällstation tillsammans med ett par vänner som skulle eskorteras tillbaks till civilisationen. Hon hade glömt att packa ner tändstickor och undrade om jag möjligen hade några att ge bort så de kunde få varm mat till lunch som de planerat. Visst hade jag en vattentät burk med en ask tändstickor i som reserv. Jag brukade använda en gaständare men den hade blivit lite opålitlig så hela tändsticksasken ville jag inte ge bort. Efter ett par ögonblicks funderande rev jag bort ena plånet som Emma fick tillsammans med några tändstickor. Om du kommer förbi fjällstationen så gå in och säj att du räddat mej i nöd så bjuder dom dej på kaffe, sa Emma innan vi skiljdes åt.
Några dagar senare ramlade jag in på Helags , då var Emma tillbaks i tjänst och jag blev bjuden på både kaffe och våffla som tack för stickorna.
Men historien slutar inte där!
Ett år senare slutade min gasolbrännare att fungera, gängorna var utslitna så den gick inte att montera på gastuben… Eftersom jag tältade nära Helags fjällstation gick jag in och berättade om problemet, Emma stod i receptionen, kände igen mej och lät mej använda självhushållsköket både den kvällen och morgonen efter som var sista dagen på turen. Så jag blev rikligt belönad tack vare min burk med reservtändstickor!
Hittar inte vinnaren nånstans betyder det att man fortfarande kan hoppas ? 🙂
Jag har fortfarande inte utsett en vinnare – jag räcker liksom inte till just nu och det här har tyvärr fått stå åt sidan. Inte bortglömt dock – och ber om miljoner gånger om ursäkt för att det tar tid.