Nostalgitrippande lopp-pepp

Regnet står som spön i backen just nu och då överdriver jag inte det minsta lilla. Det är dock inte därför jag känner att jag är farligt nära att kasta in handduken, skitväder är min grej – jag har tänkt tanken att stå över Ölmstad MTB flera gånger för jag är så trött. Fast NEJ. Jag vill så gärna cykla de där stigarna, förbi mormor, förbi avtagsvägen upp till pappa, förbi platser med underbar utsikt över Vättern och eftersom jag inte kör Lida i morgon är det här ett fint tillfälle att ändå få långlopp i kroppen. Tror att de trettioish kilometrarna kommer att kännas som sextioish. Här kastas inga handdukar förrän det är dags att duscha av sig leran från Östra Vätterbranterna!

Strax efter start passerar vi mina morföräldrars vackra hoods. Ungefär där det står 17 på kartan, i Reaby, är jag uppvuxen. I Skraparp ligger min bästis föräldragård och nere i vackra Röttle bodde jag när jag var liten och dit har jag alltid tyckt om att åka för att vandra, tänka och bara få vara i galet vacker natur. Ni förstår ju – det här är inte bara ett lopp – det är en nostalgitripp av bästa sort med grymma backar både uppför och nedför (herregud – uppgivenheten när man var liten och skulle cykla någonstans och grät en skvätt i smyg för att det alltid var värsta uppförsbacken åt vilket håll man än skulle)!

Förresten, sedan jag började skriva har regnet minskat och nog syns det plötsligt lite blå himmel över Vättern. Skitväder i all ära – det får gärna bli sol på dagens nostalgitripp, pepp på den – nu kööööööör vi!