Det här med att vara människa av kvinnlig sort. Fy fabian vad less jag är på det ibland, så in i bängen less.
Just nu är jag totalt utmattad eftersom jag ägnat en halvtimme åt att snyfta omkring här hemma i cykelkläder. Skulle ut på långa intervaller och var galet sällskapssjuk och väntade på J för att jag hoppades att han skulle vilja följa med ut. Det ville han inte och jag blev så besviken att jag inte kunde hålla tårarna borta. När han inte var det minsta sugen på långa intevaller i mitt eminenta sällskap grät jag i smyg i sovrummet och bröt vidare ytterligare ihop för att mina favoritstrumpor var borta. Och sedan för att jag inte hade fintröjan ren. Addera lite till tårar för att jag inte kunde bestämma om de där jäkla intervallerna skulle köras på racer eller på mtb.
Rundade av det hela att axla offerrollen helhjärtat (stackaaaaaars mej som inte har någon att cykla med, buuuuuuhuuuuuuuu, snyft, snyft) och sedan gråta lite till i smyg i badrummet. Bytte om till vanliga kläder och torkade tårarna en gång till men grät sedan lite mer i armarna på en mycket tålmodig sambo och då slog det mig. Det handlar ju i vanlig ordning inte om att världen gick under för att J inte ville cykla intervaller med mig.
PMS.
Varför fattar man inte vad det handlar om förrän man bränt en hel veckas energidepåer på att gråta månadens dos PMS-tårar?
För så fort man kommer på vad det handlar om känns det ju lite bättre – det är inte världen som håller på att gå under, det är det där förbannade, helvetes, jävla (jomen ni får ursäkta franskan) kroppskrället som ser till att 12 veckor om året är monster- och snyftveckor. Plus att man ska hålla käft om det – för det är tabu att snacka om att man har det skitjobbigt. Jag har det skitjobbigt och gråter och deppar och känner mig misslyckad, ful och opepp på ALLT följt av att det gör så ont att jag knappt kan gå i ett par dagar en gång i månaden och ingenting hjälper, man ska bara ha det på det viset och hålla käft om det. Förbaskat tröttsamt. Kan vi börja prata om det så det blir lite lättare att ta sig igenom skiten?
Intervallerna som fantastiska coach Annie ordinerat, dem kör jag ikväll ifall någon undrar. Först ska jag till affären och köpa jordgubbar och vit choklad och sedan ska jag ladda om (tröstäta).
5 comments
Jag plockade bort min PMS och min mens och min mensvärk med en spiral. No more “jag är en tjockis” och tårar en gång i månaden!
Fasen vad skönt att slippa! Jag kan inte ha spiral, inget annat heller, det finns inget som funkar bra för mig.
Jag känner så igen mig, jag blir arg och sur, ledsen ful och tjock och liten. Sen får jag också ont men mycket mindre efter barn. Men ändå..skitjobbigt, fast jag har märkt en sak, precis dagen innan mens är jag som starkast på cykeln, konstigt 🙂
Jag tror jag har läst en gång att kvinnor är starkast under mensen, men vet inte om det stämmer. Kan tänka mig att man kan prestera bra dagen innan eftersom man då är som allra ilsknast vilket också borde vara allra envisast.
Jag lider oxå av denna djävulska kvinnosjukdom som faktiskt drabbar många kvinnor och deras män