I morse loggade jag in på Facebook och möttes av beskedet att en SubXX-kollega som både inspirerade och var en förebild inte finns mer. Livet är så vansinnigt ömtåligt och värdefullt, och ibland rycks fel personer bort alldeles för tidigt. Jag kände inte Lena Karlsson väl, men vi har cyklat tillsammans några gånger och vid ett par tillfällen har hon stöttat och peppat på ett avgörande vis och hon har gjort såpass stort intryck på mig att tårarna trillat sådär förtvivlat ledset gång på gång under förmiddagen, att hon inte finns mer skär i hjärtat. Tankarna går till dem närmst henne och jag bollar vidare till Sandras fina ord om en fantastisk förebild.
Jag ska provcykla min lånade cykel nu, Scott Spark 710:an som Sportson letade fram åt mig eftersom min egen är sönder. Jag gör det i SubXX-stass och som en vän skrev i en uppdatering: nu cyklar vi för Lena. <3
1
2 comments
Stor kram, det är för sorgligt.
Livet. Ömtåligt och oersätterligt. Vackert och fantastiskt.