Längtan efter att få sätta sig på cykeln, att få ge sig ut på favoritstigarna, att utmana sig själv. Längtan efter att få till ett perfekt hopp över ett gupp, att känna att cykeln är sådär galet pigg och sugen på en teknisk uppförsbacke, den hisnande känslan när man kör fort nedför. Glädjen när man klarar något svårt, glädjen när någon annan klarar något svårt. Jublet över en ny bästatid på en favoritslinga – förväntansfullhet på väg ut till favoritutförslöpan. Längtan som håller mig fokuserad och ger mig struktur. Cykellycka.
Bilder tagna i Strömsberg i våras, bakom kameran stod såklart Eskil och cykeln och jag var sådär underbart synkade.
