Jag DNS:ar Västgötaloppet idag. DNS som i did not start, det kändes bättre än att åka dit och göra en DNF som i did not finish – men i vanlig ordning var det hopplöst svårt att ta det beslutet. Jag ville ju så gärna köra. Så gärna känna pigga ben, mjölksyra, maxpuls och den där härliga långloppsstämningen. Men hur mycket huvudet än ville så är inte kroppen med mig just nu och det är trots allt den som bestämmer.
Kroppen vill myscykla. Den vill köra lekfulla höstpass, sådana där med mycket teknikträning och skratt. Den vill stanna och titta på utsikt, fånga vackra ögonblick med mobilen och dofta på hösten. Den vill liksom ta det lite lugnt och njuta av cyklingen innan det är dags för vinterträning inför ett snabbt och roligt 2015.
Just det där med nästa år förresten – det planeras så mycket för 2015 alla redan. Jag har också en plan – men först massa myshöstcykling, både långsam och snabb, teknisk och enkel – men framförallt mest bara rolig och det man känner för i stunden – det måste jag klara av innan jag laddar på med min 2015-plan. 
Foto: Eskil Laago
