Igår var det min födelsedag och jag fick en så otroligt fin dag så jag tror knappt det är sant. Jag ska berätta mer om den i ett inlägg snart, men först måste jag bara göra en high five med er, för jag prickade av en grej på min Bucket List hemomkring som jag faktiskt var väldigt nervös för. Det var Js idé att vi skulle avsluta födelsedagsrundan med att checka av trapporna i Huskvarna Stadspark. Jag ville egentligen inte alls försöka eftersom jag har en nervös relation till trappor. Han rullade ned utan att blinka, jag bestämde mig för att inte köra men så satte Fia av nedför trapporna som ett litet jehu och då var jag ju bara tvungen.
Första paret trappor. Där bilden slutar är det grus, lera och stenmur och dags att svänga in till nästa set trappor.
Andra paret trappor som följs av lite stig innan några omgångar stentrappa ned till parken.
Det är två avdelningar med två sektioner branta trätrappor, nedanför den första är det ett stycke betongmur och man måste svänga lite för att komma till nästa set trappa – sedan följer några kortare stentrappor innan man är nere. S-U-P-E-R-L-Ä-S-K-I-G-T ända tills man väl rullat över kanten och är ute i trappan för då händer det som händer varje gång jag cyklar trappan: känslan av att “äsch, vad enkelt det var, ingenting ju!”
High five för födelsedagstrappa!
Hur gör man då? Precis som när man cyklar en brant backe. Är du osäker kan du sätta tyngdpunkten långt bak och lugnt och fint köra ned samtidigt som du håller in dina bromsar lagom mycket för att reglera farten. Börja öva i en liten trappa och uppgradera dig successivt till brantare. Det sitter faktiskt mest i huvudet, som vanligt – trappor är rätt plättlätta!
5 comments
Grymt kört, är också nervös när det kommer till trappor! Och åter – grattis i efterskott 😀
alltså har en sån mental spärr när det gäller nerför o brant…..känns lite bättre när du skriver att det egentligen plättlätt, bara spärren släpper!
Vad grymt! Jag gillar trappor men har aldrig provat någon såå lång och aldrig flera på rad!!
Ser så härligt ut! Vilket födelsedagsavslut!
Grymt kört! Håller helt med om att det där med trappor sitter mest i huvudet – easy peasy när man väl rullat över det första trappsteget. “Disconnect your brain” sa en tjej på MTB-kursen jag gick, det är inget dåligt råd.
Och grattis i efterskott! 🙂
Trappor är sån där mental sak ibland. De är ju egentligen inte värre än vissa rotmattor, men ändå kan de vara skrämmande. Särskilt när de är långa och man vet att det kommer byggas upp fart som inte är självklar att bromsa bort 🙂 Bra kört!