Min äldsta lillebror, Jon, är en skön typ. Vi är på många sätt lika men ändå tokigt olika. Vi sågs idag, i Göteborg där han bor, och konstaterade en sak vi har gemensamt: det tar sån jäkla tid att läka ihop när man är trettiplus och går sönder.
Jons hjärta klappar för longboard på samma vis som mitt gör för cykel. Och när han skickade över länken till sin nystartade blogg (saker man kan göra när man ramlat ner från en hög slackline och fått hjärnskakning: starta en blogg) blev jag sådär storasysterstolt, han är grym min bror. Och rolig.
Än så länge finns ett inlägg, klicka dig in på brorsans blogg och läs, och lämna en kommentar – jag vet att han skulle bli så himla glad! www.jondahlstrand.wordpress.com
