Att känna sig som Pippi

Efter en massa tid där jag känt mig trött och hängig var det som att jag gjorde en hit rock bottom i fredags förra veckan. Och i lördags när jag skulle till Stockholm gick det bara inte, jag var så jävla trött att hela världen snurrade och istället för häng med She Rides-ambassadörerna gick jag hemma på gårdsplan och pillade med icke energikrävande saker en hel helg. Men mest av allt – jag sov och jag åt massor av ordentlig mat, två grejer jag slarvat med mycket den sista tiden.

Och så – igår när jag var ute och hojade en runda och testade att trycka på i uppförsbackar – då var den där efterlängtade favoritkänslan tillbaka. Känslan av att vara stark. Pigg. Att trycka till på pedalerna och känna att det händer något. Det kändes så jäkla bra. Jag gjorde inte några QOMs – men jag kände mig stark som en världsmästare.

Ikväll när vi körde varv på reflexbana med pannlampa kom känslan igen. Jag kände att jag bara flög fram över rötterna i mörkret.

Jag kände mig liksom som Pippi. Både jäkligt stark och jäkligt bra. Skön känsla, jag får den ibland och den här gången ska jag göra mitt bästa för att både hålla kvar och ta hand om den!

Dessutom – igår var en bra hjälmtofs-dag!