Kvarnskogens kök

Jag tänkte visa er vårt kök. Ni har ju fått se vårt fina sovloft – det enda rummet inomhus vi hunnit göra i ordning än så länge, den gigantiska fakturan för att borra brunn satte alla andra renoveringsplaner i pausläge – så nu får vi göra det så mysigt det bara går med det som huset bjuder, och om man skiter i en och annan skavank går det hur fint som helst. Jag gillar verkligen vårt kök – det är mysigt – och jag vet att när vi bytt ut den läskiga nittiotalstapeten (samma som jag hade i ett flickrum när jag var arton, den var så poppis då), lagt in ett trägolv istället för plastmattan som låtsas vara mörk ek, bytt kaklet (jag tittar helst inte på det, det är fulfulful beige med fulfulfula frukter) och lackat luckorna ljusa – då kommer det här att vara det mest underbara av kök.
Köket ligger i den gamla delen av Kvarnskogen. Den här bilden, liksom den överst – är tagna från mat- & allrummet som är en tillbyggnad gjord i början av 2000-talet. En något ovarsam renovering kan tyckas, men den har sin charm – här har man lämnat kvar hålet där fönstret satt, tur är väl det för det skulle bli väldigt mörkt i storstugan annars.
Jag har hängt en ampel i det gamla fönstret och i brist på blomma petat ned en nyponkvist.   Vedspisen. Ljuvlig. En Husqvarna No 16, nyligen renoverad och det blir go’ värme och grym mysfaktor när vi tänder i den. Det finns även vedeldad ugn – och ett kopparkärl att värma vatten i. Vi är safe om strömmen går!
Dörren in till vardagsrummet är nog lika gammal som huset. Kolla på gångjärnen – jag har självklart googlat sönder internet på byggnadsvård och gamla saker – och det där gångjärnet, det stämmer överens med en del 1700-talsgångjärn jag hittat. Jag lyckas inte räkna hur många lager färg dörren har, den är målad om och om igen – och sedan har någon börjat skrapa av färgen men tröttnat. Tur det, för den som gjort det har inte varit så snäll mot dörren.   Köksluckorna är handgjorda – gissningsvis i samma veva som huset byggdes till för en sisådär tio-femton år sedan. Jag tycker verkligen inte om trä och vi är rörande överens J och jag. De ska lackas ljusa. Och handtagen samt det beiga fruktkaklet ska bli en fröjd att köra till sortergården. Jag är lite fånigt nöjd med att de utdragbara förvaringsburkarn i glas finns kvar i köket. Fina!Tänk er att här ligger ett trägolv, att väggarna är ljusa – kanske en gammaldags tapet, kanske en bröstpanel i vit pärlspont och en skir gardin. Åh – det kommer att bli så bra, jag önskar att vi kunde renovera här omedelbums.
Kökssoffan är en sådan där möbel som kom med huset. Om det är kvarnvaktare Karl Frid eller hans syster Helga som sovit i den vet vi inte, men den är gammal och sliten. En gång har den nog varit ljust grå eller blå – sedan har någon fått tag i en burk mindre charmigt brun målarfärg. Vi gillar den ändå – och min mamma har lovat att sy en dyna åt den, det kommer att lyfta den.

Jag är otålig – jag skulle vilja fixa köket på direkten, men vi måste spara ihop till det. Sådär är det ju att ha hus – rätt som det är kommer det lite oväntade utgifter, och när den grävda brunnen sinade var det ju klart som korvspad att vi skulle prioritera att borra, man måste faktiskt ha vatten innan man tar tag i i-landsproblem som fult kakel, nittiotalstapet och saknade lister.