Hörrni, vet ni vad, det här är viktigt: jag tänkte påminna både mig och er om att det är okej att inte träna emellanåt!
Jag skulle kört distans idag. För en vecka sedan såg fram emot lördag och distans massor. Men idag. Nej. Jag är jättetrött, trött på det där sättet som inte är så nyttigt. Och inte hade jag någon distansdejt heller – det var liksom ingen som var sugen på att hänga med ut att härja i minusgraderna. Hade bestämt mig för att köra ändå, samma runda som sist fast med ett ordentligt kaffestopp på Gårdsrosteriet i Jönköpings Toscana.
Nu har jag skjutit upp det där passet länge på ett riktigt segt och prokrastinerande vis – och jag kom just på varför. Jag vill ju inte cykla. Vill inte, vill inte, vill inte. Jag känner inte för det. Det händer ytterst, ytterst sällan att jag inte vill cykla, men det händer faktiskt. Och då kommer det bästa med att vara motionär:
Om man lever ett liv där träning är en del av vardagen – ja, då är det helt okej att hoppa över den någon gång ibland.
Nu ska jag pussa katten, dricka kaffe och dra på mig arbetskläder och gå ut och skrapa färgen av en gammal kökssoffa.