Ska du runt pölen?

Han frågar mig den där frågan någon gång om året. “Ska du runt pölen i år?” Och så glittrar det lite i hans fina blåa ögon, och jag vet ju att resan runt pölen betyder mycket för honom.

År efter år svarar jag att nej, det ska jag inte. Det året jag körde, jag har ju bara gjort en Vätternrunda, då stod han ute vid vägen och vinkade till klungan när vi körde förbi. Han log med hela ansiktet och jag var så varm i hjärtat. Att bli påhejad av morfar, vilken grej.

Morfar cyklade inte den allra första Vätternrundan, men de sex (eller möjligtvis sju, nu minns jag inte) rundor som följde efter det. I början gick varvet runt sjön, eller pölen som vi skämtsamt kallar den ibland, åt andra hållet. Morfar tyckte bättre om när det gick åt andra hållet – kanske för att mormor bullade upp med fika på Knivabroa inför de sista milen ned mot Motala.

Det är nästan så jag tänker att jag borde cykla runt pölen i år ändå. Bara för att få vinka till morfar. Fast när jag tänker på det, jag promenerar nog hellre bort till morfar när det blir dags i juni och ser till att han kommer ned till vägen för att titta på alla som svischar förbi, så kan vi vinka ihop.