Vi blev bjudna på söndagsmiddag hos pappa en kväll för ett par veckor sedan, då när byarna här hemma fortfarande låg inbäddade i ett vackert snötäcke. Pappa bor i Reaby, en sisådär fem kilometer från Alboga och vi bestämde oss för att ta apostlahästarna dit. Vi gick i skymningen genom skogen till Askarp och sedan tog vi traktorvägen till Reaby och sedan grusvägen till pappas hus.
Det var sådär härligt vintrigt i skogen, ni vet när den ligger inbäddad i vinterns första snö – det blir en så speciell stämning då, en särskild sorts tystnad. Jag hade ny vinterjacka, en tidig julklapp från min fantastiska J. Älskar den, den är lång så man slipper frysa om baken och den har gosiga muddar i ärmarna, älsk på gosiga muddar.
På vägen hem var det mörkt, men vi behövde knappt pannlampan eftersom snön lös upp vägen. Det var ganska kallt och det kändes mysigt att komma hem till vårt fina Kvarnskogen igen, det liksom passar extra bra i snön vårt hus.
2 comments
Men vad fint! Saknar snön här i Örebroo
Saknar snön här också, varenda flinga har töat bort.