Måndag. Första veckan på ett nytt år och förstås årets första måndag. Förra året läggs till handlingarna och oavsett vad går livet vidare, oavsett sorg och oavsett glädje – vår jord snurrar, våra dagar kommer och går och någonstans finns alltid bra saker i vardagen. Ibland får man anstränga sig enormt för att se mening och hitta glädje, ibland går det lättare.
Det här är första veckan jag inte funderar igenom mitt träning med ett klart träningsmål som fokus. Jag har haft Abloc Winter Challenge som morot de senaste månaderna, men nu är målen oskrivna och det ska bli skönt ett litet tag. Träningen fortsätter förstås precis som vanligt som en röd tråd genom min vardag, ni vet ju hur det är – jag mår inte bra om jag inte får vara cykellycklig, ha ben som svider av mjölksyra och en vardag full med äventyr.
Den här träningsveckan ska jag köra intervaller och gå på body pump-pass. Jag ska gå stavgång i Strutsabacken och jag ska springa IKHP-milen i mörker med mamma. Min fantastiska sambo har plockat ihop en MTB som fungerar så jag kan äntligen köra skog fastän min fin-hoj inte kommit ännu. Det blir nog ett morgonpass någon dag och så ett rejält pass på roliga stigar till helgen.
Det känns fint med måndag ändå, bara man har lite guldkant att se fram emot, tycker ni inte det?
4 comments
Måndag känns helt på sin plats, pust! Njuter 🙂
Sweeet!
Guldkanter att se fram emot gör ju vilken måndag som helst finfin!
Verkligen 😀