Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Elna Dahlstrand
Elna Dahlstrand Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
1K
4K
719
0
Vinterlöpning
  • Livet
  • Vänta barn

Vecka 11

  • 6 februari, 2017
  • 23 comments
  • 1.5K views
  • 2 minute read
  • Elna
Total
0
Shares
0
0
0

Idag börjar vecka 11. Eller för att prata läkarspråk, den här måndagen är 10+1. Smart ändå av oss att pricka in så just måndagar är dag ett för då blir det ju lite lättare att hålla reda på’t.

Det blev faktiskt bara ett enda träningspass förra veckan och det känns så ynkligt, jag känner mig liksom halv på något vis. Det handlar dock inte bara om att jag mår illa utan att vi har en karl med mancold i huset och jag valde vila för säkerhets skull eftersom jag också varit hängig.

Mitt illamående börjar avta – men istället för att tycka att det känns skönt gör det mig så otroligt orolig. Varenda sekund som jag inte känner av illamående eller den där molande känslan i magen vänder jag liksom ut och in på mig själv av oro. Har vår lilla varelse slutat växa? Tänk om kroppen gör samma grej som den gjorde i höstas, tänk om något är fel och den inte förstår det och vi går omkring här och väntar på någon som inte finns? Tänk om det går åt helvete den här gången också?

Vi har fått tid för ultraljud och fosterdiagnostik (vi vill veta om ifall vi behöver förbereda oss på att vårt barn kanske kommer till världen med särskilda behov) bokat i början av mars och jag förstår liksom inte hur jag ska bära den här oron ända tills dess, det känns så outhärdligt långt fram. Tänk, jag som inte för så värst längesedan liksom knappt ens kunde tänka mig att bli mamma går omkring och oroar hjärtat ur mig för ett pyttelitet frö i magen.

Det är ingen idé att skriva att jag ska försöka att inte oroa mig för det är lönlöst. Däremot ska jag försöka hålla mig sysselsatt på ett bra och aktivt vis. Jag längtar efter att träna mig svettig och cykla mig trött och den här veckan hoppas jag att det blir av flera gånger. Tänk – jag ska nog faktiskt skriva ett schema och göra en planering så att det bli av även om jag mår lite styvtjockt. En sund träningsplanering kan ju inte vara helt tokigt även om man är gravid, det är ju viktigt att träningen blir av! Eller vad tror ni?

Hursom – jag hoppas ni alla får en fantastisk vecka med bra jobb och flowig träning, det är ni värda, varenda en av er!

19
Total
0
Shares
Share 0
Tweet 0
Pin it 0
Liknande inlägg
  • vänta barn vecka 11
Elna

Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Hon bor i en liten by strax utanför Huskvarna och cyklar både i skog och på landsväg. Hon tävlar gärna på MTB och älskar utmaningarna lika mycket som naturupplevelserna och brinner för att inspirera fler att upptäcka cykel.

Previous Article
  • Vardagsävenyr & utflykter

Vinterpromenad vid Kvarnsjön

  • 5 februari, 2017
  • Elna
LÄS MER
Next Article
Jimmy & jag efter CV 2014
  • Livet

Om tio år – prologen

  • 7 februari, 2017
  • Elna
LÄS MER
Du kanske också gillar
LÄS MER
  • Livet

Äntligen en snöig helg

  • 10 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Yrselakuten

  • 8 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Random guldkorn 2020

  • 31 december, 2020
  • Elna
Om mammakraften
LÄS MER
  • Föräldraliv
  • Livet

Om mammakraften

  • 15 december, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Overkligheten har slagit ned mitt i vår skyddade vardagslunk

  • 14 december, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Långtifuckingfrån friyay

  • 20 november, 2020
  • Elna
Bra måndagsskänsla
LÄS MER
  • Livet

En bra måndagskänsla

  • 16 november, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet
  • Lovis

Det åttonde Lovisbrevet: till min dotter som växer upp i en ovanlig vardag.

  • 14 november, 2020
  • Elna
23 comments
  1. sandra skriver:
    6 februari, 2017 kl. 09:18

    MEN WOOOOW!!!! Stort, stort grattis till er Elna! Vilken grej <33

    Svara
    1. Elna skriver:
      6 februari, 2017 kl. 10:32

      Tack Sandra <3 <3 <3

      Svara
  2. Marie skriver:
    6 februari, 2017 kl. 11:55

    För mig kom och gick det där illamåendet lite hipp som happ. Försök att njuta av att inte må illa ett tag, för jag misstänker att du snart är tillbaka där igen 😉

    Svara
    1. Elna skriver:
      6 februari, 2017 kl. 11:56

      Jajemen, jag är redan där. I näst det avtar ska jag försöka njuta lite! 🙂

      Svara
  3. Sofia skriver:
    6 februari, 2017 kl. 12:02

    För att vara lite krass, man får lära sig leva med oron. När krabaten väl kommer till världen så finns det tusen saker h*n kan råka ut för.
    För att orka brukar jag utgå från att allt är bra. Det funkar oftast, men inte alltid.
    Håller tummarna för att allt går bra!

    Svara
    1. Elna skriver:
      6 februari, 2017 kl. 12:17

      Åh, man får vara krass! Har tänkt det många gånger, att från och med nu kommer jag väl ägna resten av livet åt att oroa mig för någon annan. 🙂

      Svara
      1. Sofia skriver:
        6 februari, 2017 kl. 12:55

        Glöm inte det dåliga samvetet, det kommer med storken ?

        Svara
  4. Sofia skriver:
    6 februari, 2017 kl. 13:41

    Tack för att du delar! Starkt av dig. Kramar!

    Svara
    1. Elna skriver:
      6 februari, 2017 kl. 13:47

      Tack och förstås: kram tillbaka!

      Svara
  5. VAdell skriver:
    6 februari, 2017 kl. 14:06

    Oron finns där hela tiden, bara att leva med den. Just nu är ju det senaste beskedet som gäller, ett litet hjärta som slår ❤ lev på det! Sen får man ta graviditet och föräldraskap steg för steg, och glöm inte dig själv! Mår du bra av att träna, gör det, mår du bra av att sosa runt, gör det. Njut av livet, tiden och omvärlden!

    Svara
    1. Elna skriver:
      6 februari, 2017 kl. 16:06

      ❤❤❤

      Svara
  6. Merve skriver:
    6 februari, 2017 kl. 16:32

    Allt kommer bli bra! Glöm inte att även njuta av den här oroliga väntan i början. Man väntar hela tiden på olika besked och undersökningar och vips är graviditeten över. Det är ändå en härlig tid man bör ta tillvara på. Kram

    Svara
    1. Elna skriver:
      6 februari, 2017 kl. 19:26

      Ska försöka <3
      Kram fina du!

      Svara
  7. Simon Aunér skriver:
    6 februari, 2017 kl. 19:08

    Det som är viktigt är att du mår bra! Är det träning som ger dig det: träna. Det är ok att inte orka träna ibland också, kanske ökar suget till veckan efter istället. Graviditet är ju något av ett undantagstillstånd, du kommer ha tid att träna mycket resten av livet 🙂

    Svara
    1. Elna skriver:
      6 februari, 2017 kl. 19:27

      Simon, du är minsann himla klok du! <3

      Svara
  8. Emilia Westerström skriver:
    7 februari, 2017 kl. 00:24

    Så gripande små meningar om i höstas, usch </3 Jag tror absolut på att hålla sig upptagen med annat, så att man liksom inte hinner oroa sig så mycket. Kram!

    Svara
    1. Elna skriver:
      7 februari, 2017 kl. 08:24

      Kram!

      Svara
  9. Resfredag skriver:
    7 februari, 2017 kl. 08:15

    De där 9 månaderna var de längsta i mitt liv… Kram!

    Svara
    1. Elna skriver:
      7 februari, 2017 kl. 08:24

      Åh, skönt att du säger det – alla menar på att det går så himla fort och jag fattar inte hur jag ska fixa att vänta så länge när det sniglar sig fram!!! KRAM!

      Svara
  10. MiaShopping skriver:
    7 februari, 2017 kl. 10:14

    Jag förstår din oro – det är ju omöjligt att inte tänka på den där lilla som växer i magen. Men jag har alltid försökt att leva på som vanligt och lita på den fantastiska kroppen. Allt kommer gå bra!

    Svara
  11. Katta Bucketlife skriver:
    12 februari, 2017 kl. 13:20

    Jag är verkligen imponerad av alla föräldrar som klarar att hantera den där oron. Ibland kan jag inte begripa hur mina föräldrar stod ut med att jag tex åkte på moppesemester på Gotland som 15-åring. Har ju inga egna barn men massor av barn som jag är nära och som jag kan oroa ihjäl mig för ibland. Men livet funkar ju för det mesta och det här med förtröstan är ju ingen dum idé ändå. För det är ju sällan bra att styras av rädsla, man får omfamna den och tänka att den ju är ett bevis på stor kärlek och göra sitt bästa 🙂 Stor kram!

    Svara
  12. Hannah, från Gränna ;) skriver:
    18 februari, 2017 kl. 22:28

    Grattis till graviditeten Elna
    Vill tipsa om en fantastisk bok om träning under och efter en graviditet. Stark, glad, gravid av Maria Wigbrant.

    Svara
    1. Elna skriver:
      18 februari, 2017 kl. 22:30

      Hej Hannah, men åh, vad roligt att du hittat hit! 🙂
      Tack för tipset, vet du – jag fick låna just den boken av en vän häromdagen!

      Svara

Kommentera gärna, då blir jag glad! Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Cykellycka, mjölksyra & äventyr

Input your search keywords and press Enter.