Väntans tider, omväxlings tider

Vi går i väntans tider och ingenting är sig likt. Det är omväxlingarnas tider, det är en annorlunda försommartid, det är dagar då vi gör annat än det vi brukar. Eller, kanske – att vi gör det vi brukar fast mer av det eftersom något annat får mindre fokus.

Cykelsverige har dragit igång tävlingssäsongen för fullt. Det körs långlopp, träningstävlinar, XCO-cuper och det fikacyklas, tränas backintervaller, körs distans och träning under tävlingslika former. Det är återhämtningspass och det är väggningar, det är väckningspass och det är nummerlappar.

Jag följer förstås med digitalt, mina cykliga flöden är fulla av utmaningar, av blod, svett och tårar, fulla av prispall och resultat och härlig tävlingskarusell – och jag måste erkänna att jag saknar den där cirkusen massor, massor, massor. Men vet ni – jag uppskattar också avbrottet. Jag och J får tid för eftertanke och framtidstänk, tid för kärlek och bebisbuff i magen. Tid för varandra, för familjen och tid att bara landa på en sten på morfars udde på Öland. Tid att bara vara på ett helt annat sätt.

Väntans och omväxlings tider, tider med insikt och förväntan över den tid som börjar i september, den då ingenting någonsin blir sig likt igen – fast på ett väldigt bra vis.