Kosegruppa på Kvarnskogen

Äntligen, idag kom kosegruppa till Kvarnskogen. Jag ä-l-s-k-a-r djur och har gått och längtat länge efter årets betesdjur och hjärtat gjorde en liten lycklig volt häromdagen när de var här från Brötjemark och såg över stängslet och en ännu lyckligare volt idag när jag tittade ut genom köksfönstret och såg att det stod en traktor med boskapsvagn i betet. Det är på något vis så hemtrevligt att ha djur som betar inpå knuten och förstås är det fint och viktigt att markerna hålls öppna.

Årets kosegruppa, finaste kossera, äntligen på plats. Det blev kosläpp av sex stycken kvigor som är mellan sex månader och ett år gamla som ska gå härute och äta upp sig rejält. De är så himla fina och jag spenderade en stund nu på kvällen med att försöka bli ko-mpis. De är lite blyga men nyfikna och sociala – ge mig några dagar så kan jag nog få klia dem bakom öronen. Är särskilt förtjust i den ljusbruna med prickigt huvud, åh vad söt hon är – när hon sträcker på sig påminner hon om en giraff.

Att fota kor i grupp är ju rätt klurigt. Det är alltid någon som ska grimasera, bajsa eller räcka ut tungan, eller så får de för sig att kameran är farlig och drar all världens väg, eller så ställer de sig på led för att stirra på fordon. Fordon verkar i största allmänhet vara intressant om man är ko.

Nej, nu säger jag godnatt och tidsinställer ett cykligt inlägg till er i morgon. Idag har det bara varit natur och djur och tjafs – i morgon är det dags för lite hjul minsann.