Morfars udde i maj – orkidéer, sol & försommarvindar på Öland

Morfars udde kan vara den finaste platsen i hela världen, det har jag tyckt ända sedan den där där helgen i mars när jag var med J till Öland och hans morföräldrars hemby Källa för första gången. Ni vet, då när jag blev nästan lika nykär i en ö som jag var i killen som ska bli pappa till bebisen som ligger i magen såhär fyra år senare.

Morfars udde är alltså inte min morfars udde utan min sambos morfars – men lite är det som om att han och Js mormor känns som mina morföräldrar också för de har sedan första gången jag träffade dem fått mig att känna mig så varmt välkommen och uppskattad på ett väldigt fint och bra vis. Fantastiska människor.

Cykelfröpappan på väg från udden upp till morfars gård, de röda husen som skymtar vid vägens slut. Han är ju rätt omöjlig att få med på bild min J, men om jag snabbt smygfotar på håll så går det.

Min sambos morföräldrar har levt och verkat hela sitt liv på en vacker gård i Källa nära Löttorp på Norra Öland. En sådan där gård som varit i familjen i generation efter generation. Nu är de pensionärer men bor kvar på gården men spiltorna i ladan är tomma. Det är livat på gården ändå, där springer massor av glada höns fortfarande omkring och pickar på gårdsplanen och de arrenderar ut marken runtomkring och mellan stenmurarna i hagarna betar kor och hästar. Till markerna hör en vacker udde, Högenäs Orde, där byborna har varsin sjöbod. Udden är sedan ganska länge naturreservat men Js morfar sköter fortfarande om den* och den betas av både kor och hästar och är viktig både ur rekreationssynpunkt och för fiske och vatten till djuren.

När man kommer hit en sommarmorgon får man oftast flytta på en kossa innan man kan ta sitt morgondopp, de gillar att hänga i vattenbrynet vid stranden nedanför sjöbodarna. Viken är långgrund, man kan promenera rakt över den, och bottnen är sådär lent sandig och hela udden är en liten idyll och jag tänker ofta att jag borde nypa mig i armen som får lov att öppna grinden till en av sjöbodarna och sätta mig i skuggan bakom en stenmur och kika ned mot vattenblänket vid stranden.

Inredning till sjöbod? Det behöver en inte köpa, det flyter iland.
Därav livbojen från Baltic Valiant, hjälm som tjänstgör som fågelholk och plaststol som endast får användas på soldäck på en färja. 

I maj blommar orkidéer och majvivor mellan tornbuskage, stenmurar och enbuskar och bilderna knäppte jag när vi var där för ett par-tre veckor sedan och hade sådan tur med vädret att det kändes som en semestervecka. Lite kallt i vinden men soligt och härligt och ljuvligt. Vi var lite förvånade över hur mycket folk det var på udden då, vi är liksom vana att ha den ganska mycket för oss själva – nu var det full kalabalik när stadsborna parkerade in grindar som man ska kunna öppna. Det berodde förstås på orkidésäsongen och långhelgen – många botaniskt intresserade var där för att kika efter vackra blommor.
Den här udden är en sådan där plats jag liksom alltid längtar till. Nästa gång vi far dit blir nog i juli och jag hoppas förstås på samma väder som vi hade när vi var där i maj, men kanske med lite mer värme i den öländska vinden.

*Har du funderat på vad som händer om du slänger skräp i ett naturreservat? Gör du det på Högenäs orde går en omtänksam markägare och plockar upp det efter dig. Utan att få betalt för det.