Först blev jag kär i J, men det har ni väl knappast missat. Sedan frågade han om jag ville följa med till Öland. Det var mars, jag var trött och jag hade varit en gång på Öland tidigare utan att bli så värst imponerad. Det som gällde då var Borgholm och fint hotell, restaurang och klänning och spatserturer i fin och kunglig trädgård. Ingen mjölksyra direkt, och ni känner ju mig vid det här laget – jag är ett hopplöst fall av rastlöshet som måste få träna för att tycka att livet är kul.
Men jodå – visst kunde jag följa med J till Öland. Vi behövde ett break från omvärlden ändå, det spelade inte så stor roll vart vi åkte för min del så vi lastade cyklarna på biltaket och åkte iväg. På Öland finns både släkt och vänner till J och han tog mig hårt i handen och promenerade mig runt sin morfars udde, beteslandskap och strandängar. Gamla kyrkor, det platta alvarslandskapet, raukar, stränder och stenhällar. I mars gick landskapet i bruna toner och jag föll pladask. Så vackert. Så lugnt. Så enkelt men ändå så komplext. Där – promenerandes längs småväg bredvid stenmur stängde min hjärna av och kopplade ner totalt. Det gör den sällan, det är alltid en miljard saker, idéer, intryck och tankar som studsar omkring därinne. Vi cyklade i motvind och Jimmy visade mig sitt Öland. Sina platser. Berättade sina minnen. En så fantastisk sak att få vara med om – när någon visar platser som ligger dem varmt om hjärtat.
Det har blivit ytterligare två svängar till Öland sedan landskapet låg inbäddat i vårbruna toner. Ett försommarbesök med soligt och härligt midsommarfirande och en sväng i slutet av juli. Värme och sommarvindar och ett ännu vackrare landskap när det är inbäddat i försommargrönska och orkidéerna blommar eller när när höskörden var i full gång och solrosorna blommade.
Jag har blivit väldigt kär två gånger det senaste året. Först i en fantastisk människa. Sedan i en ö. En stor, platt, vacker ö med massor av sten och motvind. Jag föll pladask för den senare en gråbrun vårhelg och är fortfarande nyförälskad och hoppas att vi hinner klämma in ett besök till i år – jag vill gärna se den här ön när höstlöven virvlar i vinden också!
9 comments
Det är väldigt enkelt att bli blixtförälskad i just Öland. Har sett det hända flera gånger. Min kärlek till ön är mera mogen och har flera år på nacken. Den har vuxit sig stark och självklar och har en självskriven plats. Eftersom jag upplevt samma sak med cyklingen som du gjort med Öland senaste åren var det för mig också en fantastisk sak att kombinera dessa två känslobindningar med varandra. I helgen fick jag tillsammans med vänner vara där, jag valde att cykla, de åkte bil. Men vi sågs för lunch i Kårehamn, med havet alldeles vid fötterna. En underbar varm och ganska vindstilla lördag.
Kan tänka mig att det inte behövs så mycket för att bli blixtkär, och vilken bra grej det är att man kan fika ihop oavsett hur man tar sig till fikastoppet. Ser fram emot att jobba på den här kärleken precis som du har gjort!
Eftersom jag har Öland till granne (bor i Kalmar) och en bror som bor på Öland så åker jag ofta över till honom och cykla Mtb. En gång om året cykla vi hela östra sidan ner fr Byxelkrok ner till Färjestaden på Mtb och kör längst med hela kusten så mycket det går. Förbi Borgholms slott och Solliden, en gång när vi kom 20 cyklister runt Solliden mötte vi de kungliga Victoria och Daniel. En sån fantastisk ö att cykla på.
Härligt, det är ju underbart att cykla MTB på ön. Vi gjorde en vända ner till norra udden i somras och fick känna på duktigt mycket motvind på vägen hem – det var både vackert och pannbensstärkande. Kul att ni mötte kungligheter, hoppas de blev lite inspirerade, perfekt sport för folk som alltid måste ha sällskap – säkerhetpådraget blir ju en hel klunga! 😉