Gravidvecka 35

Vet ni, jag är så trött på gravidveckor hit och dit så jag först tänkte låta bli att preggoblogga igår när vi bytte vecka i vanlig ordning. Men äsch, det är inte många veckor kvar – jag håller i, tänker att uppdateringarna kommer att vara rätt fina att ha sedan och just den här blir ju dessutom av den lite gladare sorten – skönt efter förra söndagens inlägg som var så uppgivet och deppigt att jag inte ens publicerade det utan skrev ett nytt.

Vi har varit på Öland hela veckan och det har varit väldigt skönt. Jimmy har gjort en riktig hjälteinsats när det gäller det här med kreativ problemlösning för att stötta och peppa en trött och tjock preggopartner. Han är verkligen fantastisk, det finns liksom inga problem i hans värld – det finns bara lösningar och hur trött, gravidhormonirriterad och ledsen jag än är så lyckas han alltid lirka fram en bättre sida och ett leende.

Mina svärföräldrar har också gjort en hjälteinsats, jag tror dock inte de riktigt vet om det. De har fixat morgonkaffe, middagar och förstås – låtit oss bo hos dem på Öland, det är ju så himla fint och lyxigt att vi får komma och låna en stuga där och både rå om oss själva och umgås med dem. Jag har liksom inte behövt bry mig om någonting utan mest bara varit bortskämd med att få äta gott och sova mycket och bara vara och göra roliga saker mellan sovpauserna i en hel vecka. Magiskt.

Vi har badat, träffat Jönköpingsvänner som också har stuga på Öland, badat ännu mer, suttit på solvarma klipphällar på öns nordvästra sida och tittat på solnedgången och pratat om allt och inget. Vi har tagit långa sovmorgnar, vi har varit på morfars udde och gård och vi har kört MTB och elcyklat till alla möjliga ställen och vi klappat om cykelfrömagen som bara växer och växer och växer. Vi rundade av veckan med ett besök på SM i Värnamo och massa fint häng med cykelfolk.

Det märks att vårt cykelfrö blir större därinne i magen och att det är ont om plats. Sparkarna och buffarna är rejäla och det liksom böljar om hela magen emellanåt. Jag har problem med ömmande muskulatur strax under bröstbenet, som om att det blivit en liten inflammation där magmuskulaturen börjar dela på sig och när två små fötter hittar just det där stället och börjar peppra på med starka sparkar är jag inte kaxig, ouch vad det gör ont. Man får ta alvedon när man är gravid men jag undviker det fastän jag har ont, vill stoppa så lite konstigheter som möjligt i kroppen under tiden den är bo åt bebisen.

Dessutom har jag miljoner sammandragningar, ibland på gränsen till förvärkar och det är inte alls bekvämt även om det hör till och är helt ofarligt, men de förvandlar magen till en stenhård och opraktisk boll. Magen är för övrigt skitjobbig nu, jag är tjock på riktigt och det är jobbigt att böja sig ned, vända sig om i sängen och lite allt möjligt som brukar vara plättlätt. Och så är jag sjukt törstig hela tiden, dricker och dricker och dricker men kan ändå knappt kissa fastän jag är kroniskt kissenödig. Kroppen suger åt sig vätska som en svamp och Lilla L trycker på allt från urinblåsa till lungor. Graviditet är sjukt opraktiskt och jag är så otroligt pepp på att det snart är dags för förlossning med efterföljande bebisgos och rehab. Fast lite mysigt är det att lägga händerna på en sparkande mage och framtidslängta ihop.

Fem veckor kvar tills vi blir föräldrar, det är så nära nu, det är så stort och spännande och fint. Fem veckor tills vi inte längre räknar veckor utan bara fokuserar på vårt liv som föräldrar och att tillsammans göra vårt allra bästa för att den där lilla människan som kommer ska ha det så bra det någonsin är möjligt. Fem veckor kvar och jag håller tummen för att det blir ännu en vecka där jag får känna mig lite piggare och orka lite mer.