Söndagsutflykt: första Wåffelcrossen på IKHP

Det blev en söndagsutflykt den här helgen också. Förra veckan spanade vi på för-Wåfflan, genrepet inför helgens premiär av Wåffelcrossen, och förstås passade vi på att åka till IKHP den här söndagen också för att heja på cyklisterna som körde sig svettiga, skitiga och glada på nya Wåffelbanan.

Det var så fin stämning på IKHP. Höstsolen sken, det blåste lagom mycket och luften var sådär höstigt krispig. Skidåkarkidsen hade träningsläger och skejtade uppför Klevaliden på rullskidor, folk gick tipspromenad, grillade, körde enduro, mtb och rejsade cykelcross eller hejade på de som kämpade uppför springbackarna och sicksackade i serporna i pulkabacken.

Efteråt käkade vi våfflor och fika på en bänk med utsikt över Vättern med fina vänner. Solsken, gofika och bra häng – så himla fint.

Förresten, vet ni vad jag gjorde mer? Jag cyklade! Testsatt en Scott med Di2 och döm om min förvåning när det faktiskt gick riktigt bra att sitta sadel. Förstås tog jag inte någon bild på det – men väl på två andra höjdpunkter; att jag kan knäppa min jacka och att mina fötter äntligen är normalstora istället för gravidsvullna och jag kan ha mina älskade kängor som jag längtat efter i många långa månader.

Tokigt bra söndag – det är på IKHP man ska hänga en solig höstdag, bara så ni vet!

Hopp med hoj – precis som det ska vara i cykelcross, en hoppar av och på och lyfter och härjar och springer och har sig, och emellanåt får man cykla lite också. 

Cykelfrö och cykelfröpappa på väg runt banan.

Jenny med grabbar hack i häl. Eller hack i hjul kanske en ska säga när det är cykel.

Mr Brunost med ett leende på läpparna. Cykelglädje minsann.

Ett b-spår nedför på EM-banan blir en springbacke uppför på en CX-bana.

Farsor utan cykel.

Cykelfröets mormor var där.

Anna och hennes fina blåa cross kom till start, annars är det inte Wåffelcross på riktigt.

Lyser det rött eller grönt? Det var lite svårt att se i solen – men reglerna är enkla. Man cyklar så många varv man hinner med grön lampa och när det slår om till rött cyklar man ett sista varv. Flest varv vinner även om det inte är tävling på riktigt. 

I vanlig ordning är de flesta bilder jag tar på cyklister suddiga. Vill du ha lite mer klarhet kring vad Wåfflan är skrev den här suddiga cyklisten, Gustav Wass, en trevlig artikel på Cycling Jönköping om just det. Rött eller grönt? Lampan var grön, det blev två varv till för Mårten.

Cykellycka att få köra Wåffla med sin farsa minsann! 

Kan stänga min jacka, magen krymper exemplariskt snabbt. Hur skönt som helst. Älskar förresten den här jackan, det är en regnjacka för cykelpendling men jag har den som vanlig jacka pga vrålsnygg.

Kängor på. Som jag längtat efter dem, mina bästa skor.