Vi har varit på vår första utflykt, bortsett från återbesök på BB och en tur till gammelfarfar. Små cykelfrön och andra knytt ska inte hänga så mycket i folkmassor i stil med affärer och caféer och happenings eftersom de har dåligt skydd mot infektioner, kikhostor och annat som är hemskt jobbigt när man är liten men hänga med cyklister är ändå ganska safe eftersom de dels är en sorts människor som håller sig borta om de är förkylda och dels hänger utomhus i friska luften.
Igår kördes det en för-Wåffla, en liten träningssession på IKHP inför årets Wåffelcross* (kommer bli awesome, drar igång på riktigt på söndag) så vi drog dit hela lilla familjen. Vi började med att byta blöja i det fria och amma i baksätet på bilen – allt med en ny liten människa är ett svårplanerat men ganska spännande vardagsäventyr ska ni veta. Sedan hejade vi på härligt skitiga cyklister som hade mjölksyra i springbackar och hoppade över hinder (vissa med mtb – för på Wåfflan är alla sorters hojar välkomna och är man skillad är det inte problem att hoppa över grejerna med skogshojen).
Efter lite häng och hejarop tog vi en promenad och passade på att visa Lovis den viktigaste backen i hela världen. Strutsabacken – skidbacken i Huskvarna, backen där det minsann sa klick på riktigt mellan mig och cykelfröpappan. Eller iallafall backen där jag insåg att det var kört och att jag var alldeles upp över öronen förälskad i min allra bästaste cykelkompis. Bra backe, riktig bra backe, tänk att vår fina Lovis kanske inte ens hade funnits om det inte vore för att jag bytte cykelklubb till IKHP och lärde känna Jimmy på en tävlingsledarutbildning och började intervallhänga med honom i den där backen. Får fortfarande pirr och fjärilar i magen när jag tänker på det.
*Cykelcross är som en cykelgren mittemellan mtb ovh landsväg. Smala hjul med grövre mönster, bockastyren och kortare banor där man ibland hoppar av hojen och springer och hoppar i trappor och över hinder. En höstig cykelgren där man ska skita ned sig mycket och ha kul!
13
2 comments
❤❤❤