Ni vet när man säger “Ride it like you stole it”? Inte så schysst att ta till en stulen cykel men det är ju inte det man menar, nej – man snackar ju om att köra riktigt fort. Sådär som jag kör nu – jag kör faktiskt fortare, säkrare och snyggare än någonsin. For real! Det är så himla coolt. Jag får inte riktigt till hopp men jag har hittat så himla mycket självförtroende och får mer pangpang i benen för varenda pass. Särskilt bra kör jag stig som jag känner väl (förstås inte konstigt) – jag ligger på som en skållad råtta emellanåt.
När jag drar ut på pass nu drar jag igång Strava-appen i telefonen – men jag har ingen koll på hur fort jag kör, hur långt jag kör eller vilken puls jag har. Jag bara gör det jag bestämt mig för att göra, vare sig det är att klättra ett visst antal backar, köra fort i en timme eller köra en viss slinga. Jag har en klocka på armen för att hålla koll på tiden för annars skulle jag kunna vara ute och köra hur länge som helst för det är så himla kul och det flyter på så bra just nu.
Nästan varje gång jag stoppar Strava och kollar hur jag kört efter ett pass sitter jag och fånler. 
Jag är så jäkla bra. Jag har kommit tillbaka så himla bra efter graviditeten – utan träningsschema, utan strukturerad vinterträning, utan plan. Det är fantastiskt och jag njuter något så in i bängen av detta. Kolla filmklippet så fattar du. Wroooooom, ride it like you effing stole it!
P.S. Den som stjäl en cykel kommer inte till himlen. Bara så vi har det klart för oss.
3
3 comments
Tjo vad det går! Inte så lite sugen jag blir på den där stigen…!! Samtidigt som jag inte kan låta bli att tänka “Hoppas det inte kommer någon och går där bakom kröken…”… Det där tycker jag är så himla svårt… Jag älskar att cykla fort på småstig. På stigar som är så små att jag omöjligt kan veta om det står ngn bakom nästa kurva. Det är liksom det roligaste av det roligaste att köra just dom stigarna så fort jag bara kan! Och skulle det stå någon där, och jag måste tvärnita, så blir ju hen i 9 fall av 10 vansinnig! Även om inget hände! “För det kunde ju gått riktigt illa! Och skogen är minsann till för alla!”…
Hurra och grattis och pepp på din känsla för kroppen!!
Asgrymt!!
Men jag tänker lite som Helena (och jag cyklar ju inte ens). “Vad händer om man möter någon, eller kommer i kapp någon i den farten bakom krönet. HINNER man bromsa liksom…? 😮 🙂
Ja jävlar vilken fart. Så otroligt kul det verkar. Går det lite utför eller har du supersprint i benen? Läckert.
Jag blev utskälld av en tant i Gränna förra sommaren för att jag cyklade ner för den långa trappan ner från berget. Det var ingen människa där och jag mötte tanten nedanför trappan när jag väntade på mitt cykelsällskap. Tänk om du mött ett barn i trappan, var hennes argument.