Det är en alldeles vanlig tisdag klockan nio. Jag sitter på garagevindskontoret och blickar ut över skog och odlingslandsskap som äntligen bäddats in i ett efterlängtat regn. Mina ben är lite trötta efter gårdagens hårda träning på IKHP och det är en fin känsla att sätta sig framför datorn med.
Jag jobbar idag och jag jobbar främst med två saker. Dels min egen blogg, den som du hänger på alldeles nu – jag är inte alls nöjd och testar teman hit och dit för att landa i något som känns lite finare än tidigare. Det är svårt och jag velar fram och tillbaka hur jag vill ha det. Men det är också kul. Förlåt om jag stökar till det så du inte känner igen dig eller om något känns knepigt.
Den andra saken jag arbetar med är ett spännande uppdrag i träningsbranschen. Det är ett sådant där uppdrag med både jobb och människor jag kommer att sakna när jag är klar.
Det är en alldeles vanlig tisdag klockan nio och det fina med det är att jag känner att det är kul. Det är på riktigt kul att jobba igen. Jag vet inte om jag verkligen känt så helt och fullt ärligt sedan jag var sjukskriven för utmattning för sju år sedan. Att det är kul på riktigt. Det är en vardagskänsla jag ska behålla.
5 comments
Jobbar hemma idag. Vaknade 6:30. Drack kaffe och åt en liten macka. Vid 8 tittade jag ut genom fönstret och såg fint väder. Vindstilla, uppehåll, 18 grader och solen som tittar fram lite då och då. Slänger snabbt på mej cykelkläder, häller i vatten i flaskan och trycker ner hjälmen på skallen och drar iväg på min nya fin kolfibergravelbike. 1h och 15 minuter senare är jag hemma igen och benen var visst pigga idag. PB i strava på nästan alla sektioner. Har inte cyklat den här rundan snabbare sedan 2003. Sitter här vid datorn hemma nu och jobbar vidare och känner mej nöjd och mår bra och har skönt ont i låren. Och kom just på att jag lyssnade på det senaste avsnittet av eran pod igår och jag tror att det cykelsug som jag kände då gjorde att jag avbröt jobbandet och stack ut på en tur.
Och för alla som vill cykla landsväg men är oroliga för att en räser blir för obekvämt kan jag tipsa om att en bra gravelbike är obegripligt bekväm på även på grov och ojämn asfalt.
Du borde skriva blogg! 😀
Det låter som en härlig jobbdag hemma. Och det där med gravelbike alltså, det verkar inte alls dumt det!
Försökte skriva blogg för ett antal år sedan men det höll inte så länge. Efter något år så blev det så svårt att komma på något att skriva om och sedan glömde jag bort det.
Att kunna komma ut och cykla när suget infinner sig är ju en ynnest och idag råkade det passa bra. Tack vare inspirationen från dej/er.
Det här med gravelbike är nog väldigt individuellt. Det är nog inget för den som vill vara snabbast på klubbträningar eller i lopp på asfalt. Men för mej som inte är speciellt vältränad och som cyklar för att det är kul, passar det perfekt. Jag körde Vättern på en hybrid 2003 och den kändes pigg och rapp då. Men den var för obekväm för att jag skulle kunna motivera mej att fortsätta cykla landsväg. Alla vibrationer känns i hela kroppen. När cykelsuget slog till igen för tre år sedan blev det skogscykling för mej, något som jag varit sugen på länge men som inte gått att få in i budget och tidsramar med barn i huset. Nu när barnen är vuxna och håller på att flytta ut från boet så finns både tid och ekonomi. Har sedan dess försökt att kombinera med med landsväg men den obekväma hybriden har gjort att försöker runnit ut i sanden.
I maj körde jag en träningsrunda på hybriden på 1h 23min och den rundan körde jag på ca 1h 12minuter som bäst innan Vättern 2003. (mitt knä så upp sig halvvägs runt sjön och envis som man kan vara så fullföljde jag rundan enbent. Det tog månader av rehab efteråt så när jag kunde cykla igen så gick det så mycket långsammare och kändes så obekvämt att jag gav upp.) Blev under våren intresserad av att skaffa en sk komfortracer för att kunna köra lite landsväg. Men sedan började jag läsa recensioner på en gravelbike som kom med helt ny ram och geometri i år. Och den fick mej att inse att om jag är någon minut långsammare på min 35km-runda på den jämfört med en komfortracer så är det värt det om man med samma cykel kan köra rundor där man blandar asfalt och grus. Att man kan ge sig ut på upptäcktsfärder på cykeln och inte behöva vända bara för att asfalten tar slut.
Så för mej passar den perfekt. Mycket bekväm på asfalt och snabb nog. Riktigt stabil på grus. Första provrundan blev samma runda som jag körde på 1h 23min i maj. Utan att ta i så jag kräktes så körde jag samma runda på 1h 18min i juli på gravelbiken. Och jag hade inte tränat något mellan tillfällena, värmen gjorde att cykelsugen dämpades lite. Idag körde jag samma runda på 1h 15min.
Hybriden har 32mm landsvägsdäck och en racerliknande geometri fast med rakt styre. Gravelbiken har 38mm däck med grusmönster. Men den största skillnaden är helt klart komforten. Med fjädring i styrröret och en flexande sadelstolpe samt ram i kolfiber så filtreras vibrationerna bort så pass att man inte märker hur fort det går innan man kollat strava efteråt.
Jag ser fram mot er nästa pod.
Vet inte vilket tema du har (just) nu, men tycker det ser skitsnyggt ut! 🙂
Kram M
TACK <3
Just nu är det Laurel från Solopine.
Megakramar tillbaka till dig!!!