Ett styrketräningspass som tog hela dagen

Det här med att ha ett träningsupplägg, en coach och en plan – snart har det gått en vecka och jag tycker så mycket om det. Flera av passen har jag fått anpassa lite efter vad som råkade hända med livet just den dagen och skillnaden mot att inte ha en plan är att de ändå blev av. Jag har gjort det bästa av planeringen även om jag inte lyckats följa den till punkt och pricka varje tillfälle.

Idag fick jag pussla lite extra med pannbenet för att få till det men det gick. Lovis sov väldigt oroligt inatt och jag somnade inte förrän framemot fyrasnåret och var förstås trött som få om morgonen men som tur var bestämde sig unga fröken för sovmorgon. Men – vi vaknade ungefär när hon brukar sova sin första tupplur, vilket även var den tid jag tänkt mig genomföra dagens träningspass på. Strax över en timmes styrka var planen.

Efter lunch drog jag iväg med supervagnen. Jag räknade med att ungen min skulle sova två timmar och tog en halvtimmes promenad följt av ett par kilometers lätt löpning som uppvärmning. Promenaden var precis vad min själ behövde. Novemberdis och eftertanke, lugna djupa andetag, skogsluft och tankar som skingrade sig. Löpningen var så fin, lätta steg och en bäckenbotten som gjorde sitt jobb som den skulle. Ljuvligt.

Jag passade på att ta en bild innan jag vek av hemåt och då vaknade förstås Lovis och det blev inte mer än uppvärmning gjord. Vi hängde lite ute en stund, Lovis och jag, för vi hade en hel del viktigt att pyssla med. Det var grus som skulle sorteras och kottar som skulle plockas och så var det utryckning och tut med polisbilen. Ingen träning i världen är viktigare än att sortera grus, så marklyft fick vänta.

Jag spenderade resten av dagen i träningskläder. Ett set marklyft här, ett set knäböj där, en omgång planka här och lite indrag på boll där. Och massor av skratt när Lovis försökte ta bollen, lyfta skivstången, eller klättra runt på mig när jag försökte göra rygglyft och coreövningar. Mellan varje övning läste jag några böcker, lekte, städade, fixade käk, gjorde kladdkaka, snöt en liten näsa, bytte blöja och så var vi ute en sväng till. Men det här med hur kul vi haft idag, det är faktiskt inte klokt vad vi skrattat – och på något vis har jag lyckats genomföra alla övningar jag skulle göra även om det tog precis hela dagen istället för en timme.

Det är klart att det hade varit effektivare att göra det i ett svep. Bättre träning om jag inte behövt ha halva fokuset på övningen och halva på en ettåring. Men vet du vad – det spelar ingen roll, att skratta när Lovis hittar på tokigheter är det finaste livet gett mig och jag är så nöjd att jag inte ger upp när det inte går helt enligt plan utan improviserar fram något som är miljoners gånger bättre än inget. Jag gör en mental high five med mig själv och går och lägger mig riktigt nöjd med det mesta jag tagit mig för idag.