Teknikträning är himla roligt. Och att köra MTB på tekniska stigar är en aldrig sinande och helt fantastisk källa till utmaning. Men ibland är det lätt att fastna med tanken i att man inte kan en massa. Att det är svårt, att man inte kör tillräckligt bra eller att inget stämmer.
Sådana dagar brukar jag köra mina självförtroendeställen. Stigar jag vet att jag alltid kör bra. Enkla saker som en gång var svåra. Påminna mig själv om att jag kan, att jag är bra, att jag faktiskt har snäppt upp mig från min förra nivå.
Ett av mina tips till deltagarna på Isabergs teknikträningsläger var att samla på sig självförtroendeställen och jag visade några av mina roligaste stigar och mitt finaste självförtroendeställe i en film. Kolla:
9
5 comments
Intressant artikel om självförtroendeställen. Men på vissa platser i landet är det ju svårt att få till någon teknikträning överhuvudtaget. Som på platta Öland t.ex. Jag vet att du utgår från Långerum en del sommartid och undrar om du känner till några hopp och drop eller andra tekniskt svåra partier? Jag frågar eftersom jag själv cyklar i området men förutom lite backar uppe vid Byrum så upplever jag landskapet väldigt teknikfattigt. Har du några smultronställen?
Klipphällarna på västra sidan! ?
Hej, bra inlägg!!
Visst ska man nöta men dagar när rädslan tar över är det skönt att gå tillbaka och ge sig själv en boost ändå, :-))
Har en fråga: Kör du med dropper?
Nej, men jag har bestämt mig för att jag ska ha dropper nästa år för att underlätta utför och bli av med lite hjärnspöken kring hopp och dropp!
??