Äntligen, äntligen, äntligen. Efter en lååååång period där mina förkylningar avlöst varandra har jag dragit igång vinterträningen.
Jag fick sällskap av min syster – vi stack in till Huskvarna och körde intervaller i Strutsabacken. Hon med femton kilo vikter i ryggsäcken eftersom hon ska upp på Kilimanjaro i januari och ligger i hårdträning för att fixa det. Det är respekt att gå backintervaller med extra vikt – jag tyckte ju att det var jobbigt utan.
Hur som – det kändes härligt att äntligen vara igång med någon form av vinterträning även om den ännu saknar struktur. Jag saknade stavgången i Strutsabacken förra vintern när jag hade klar struktur från dag ett och det känns fint att återinföra något jag konstigt nog längtat efter.
Nu hoppas jag att jag och ALLA andra snorsportande föräldrar får vara friska hela vintern och hela 2020 och gärna ett år till av bara farten.
12
