Jag var på IKHP igår. Stigarna på min hemmaklubbs fina arena är tekniska, backiga, krävande och utmanande och om jag inte åker dit och kör regelbundet tappar jag fort mycket av min tekniska förmåga. Teknik är liksom färskvara. Och eftersom teknik är färskvara blir det här med teknisk stig på IKHP så himla mycket hatkärlek eftersom den kräver så mycket av sin cyklist.
Tillsammans med coach Emma på Aktivitus har jag bestämt att jag oftare ska köra tekniska varvbanor och efter några ringrostiga varv på IKHPs röda – som ändå är ganska snäll – kände jag att det var ett bra beslut.
Det var stor skillnad på första varvet och sista varvet. Visst – jag var mycket tröttare på fjärde varvet men oj så mycket bättre jag åkte. Ibland går det fort – det är bara att försätta sig i en jobbig situation och köra så släpper det. Första varvet kände jag mig gråtfärdig och på sista varvet kände jag mig som vanligt. Och faktiskt satte jag en näst-bästa-strava-tid på röda banan trots att det var lite halkigt.
När jag var klar upptäckte jag lite nytt – det byggs på IKHP och det blir så himla fint, du ser en liten teaser på bilden. Jag ska visa mer, jag lovar. Men det är ett annat blogginlägg och nu bollar jag över till dig – är din teknik också färskvara?
17
4 comments
Nu är jag inte speciellt duktig och snabb, men visst är teknik färskvara. Jag kör alltid bättre på dom tekniska partierna på det andra varvet än det första. Ju längre tid det gått sedan förra turen desto större skillnad upplever jag. Och inte bara på svåra partier, vi ha har ett stravasegment i närheten som man kan ösa på ordentligt och dom snabbaste tiderna där sätter jag alltid på andra varvet, aldrig på det första när orken är bäst.
Andra varvet brukar vara mitt snabbaste också! Ibland kan sista kännas som det snabbaste för att det är det jobbigaste men oftast är det andra!
Jo det känns ofta som den är en färskvara..men oftast kanske bara en känsla om man går till grunden med det. För tekniken sitter ju där någonstans det gäller bara att underhålla den och så ha huvudet med sig. När jag känner att jag inte har det åker jag sämre, vågar mindre och backar ofta och kör inte det som är svårt.
Precis, den sitter ju där men visst är det som om att man glömmer det ibland?