Ibland slås man av livets kontraster. Hur någonting kan vara så långt ifrån det man från början drömde om som det bara går men ändå exakt det man vill ha. Förra veckan satt jag med korslagda ben på ett trädäck ute i skogen och lyssnade på en eldsjäl som driver många förändringsprojekt med fokus på cykel och friluftsliv.
Jag satt där tillsammans med andra företag som på ett eller annat vis arbetar med cykling i norra Småland och jag tänkte att den där reklambyråtjejen som i jakt på karriär jobbade sig in i väggen för tio år sedan inte i sin vildaste hade kunnat föreställa sig just detta. Jag satt där, en ruggig höstförmiddag, omgiven av människor som verkligen bryr sig om det jag bryr mig och och kände mig alldeles varm i hjärtat och hemma i situationen. Allt är som det ska. Ungefär, det är bara det där med pandemin men det börjar vi ju vänja oss vid.
Vad gjorde jag där då? Jo, det ska jag berätta för er. Jag och ett gäng andra företagare som arbetar med cykling fick möjlighet att hänga med Smålands Turism och spana in hur de arbetat med Borgen i Värnamo och med Isaberg. Vi fick mängder av stigbyggarpassion, outdoorturism, nya perspektiv och massa bra snack med varandra. Och en kort svängom på cykel som avslutning – och det var minsann ett fint gäng att premiära ny hoj med.
Sådana här dagar är så himla bra. Att få hänga med likasinnade lite, att få träffa folk och se något man känner till men med nya perspektiv, så makalöst bra. Jag fick med mig många bra tankar och lite nya kontakter och idéer inför våren.
