Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Elna Dahlstrand
Elna Dahlstrand Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
1K
4K
719
0
  • Livet

Yrselakuten

  • 8 januari, 2021
  • 7 comments
  • 1.4K views
  • 4 minute read
  • Elna
Total
1
Shares
1
0
0

Kommer du ihåg vurpan? Om jag får spekulera fritt efter en massa yrsel-googlande och det får jag ju så tror jag att det som hände mig häromkvällen började där. Jag slog ju i huvudet ganska rejält, fick lite öm nacke men en koll hos läkaren några dagar senare visade att det inte var någon fara. Det jag glömde påpeka var att jag fått ett öronsus, ett litet pipande – sådär som när man kommer hem från en nattklubb eller när man är riktigt trött. Jag tänkte att det skulle ge sig.

I tisdags var jag lite tröttare än vanligt och fick ett rejält och oväntat stresspåslag. Jag hade vilodag förutom en tidig löprunda för att lämna Lovis på föris och jag körde min yoga rätt tidigt på dagen för ovanlighetens skull, tänkte att det skulle pigga upp. Lucky me – annars hade streaken gått åt helvete. Det kändes skönt men pipet i öronen tilltog, fast bara på ena sidan.

När jag hade nattat Lovis kände jag mig vinglig. Nästan lite sjösjuk. Tänkte att det nog går över, att jag var trött i kombination med att jag inte tål negativ stress särskilt bra (i år är det tio år sedan jag blev utmattad, det måste vi nog prata lite om framöver). Stack ut i garaget för att byta däck på crossen och fixa till den så den var redo att köra vinterdistans med brudarna på onsdag morgon. Var så pepp på det.

När jag pumpade däcken blev jag konfunderad för jag tyckte först det lät som pyspunka när jag väntade på att det skulle poppa – men insåg att det var ett av ljuden från örat. Konstigt. Gjorde klart cykeln, gick in igen, kände mig tilltagande yr och gjorde lite käk i hopp om att det berodde på energibrist.

Jag gjorde mitt bästa för att mörka läget för en bekymrad sambo och någon timme senare bestämde jag mig för att ta mig i säng. Det var bara det att det inte gick. Jag kom inte längre än till badrummet där jag liksom segnade ihop på golvet i en liten yrslig hög. Oerhört läskigt. När jag insåg att jag inte skulle lyckas byta om till pyjamas fick jag ropa på Jimmy och sedan blev det snabbt värre. Efter några timmars okontrollerat kräkande och yrsel så jag knappt kunde kommunicera körde Jimmy in mig till akuten. Det går verkligen bra för mig att inte belasta sjukvården. Verkligen.

Det var fruktansvärt otäckt. Fruktansvärt. Bilfärden in till akuten var en mardröm, varenda sväng och krängning kändes som slutet och att titta någon annanstans än ned i spyhinken gick liksom inte. Medans Jimmy parkerade bilen kröp jag ihop på asfalten utanför akutmottagningen med en papperspåse framför ansiktet – det kändes oerhört glamoröst.

Några timmar senare började yrseln avta. Jag fick något mot illamående och efter några timmars väntan på läkare kunde jag till slut faktiskt gå ut från akuten själv. Diagnos oklar – i bästa fall kristaller men mer troligt något som heter Merneres sjukdom. Jag har inte alls lust att ha fler knasiga diagnoser och jag har inte alls lust att känna mig yr.

I går stapplade jag två kilometer med stavar i skogen, jag klarar inte av att inte röra på mig. Idag tror jag att jag ska kunna ta vagnen och gå för att hämta Lovis lite tidigare på föris men vi får se. Världen är lite svajig – jag kan inte köra bil och att cykla i helgen blir det nog ingenting med. Det är ju själva f-n att missa vackert vintervita distanspassvägar.

Jag har fått massor av instagrampepp. Kristaller i öronen verkar supervanligt, och supervidrigt. Jag hoppas förstås att det ändå är det jag har eftersom den där sjukdomen verkar lite krångligare att ha md att göra. Nu blir det vänta och se – en remiss till öronläkare har skrivits och jag får helt enkelt vara lite yr och ha tålamod. Eller vänta, enkelt? Skojar. Att vara yr och ha tålamod känns inte enkelt, dessutom är det obehagligt – är så rädd att få ett sådant där anfall till eller att den måttliga yrsel jag har nu inte ska försvinna.

EDIT: Pratat med sjuksköterska från öron. Hon säger att det sämsta tänkbara vore att sluta träna så om yrseln tillåter går det prima att sätta sig på trainer. Jag får absolut inte klättra på saker och ska undvika stress fram tills undersökning i slutet av januari.

0
Total
1
Shares
Share 1
Tweet 0
Pin it 0
Elna

Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Hon bor i en liten by strax utanför Huskvarna och cyklar både i skog och på landsväg. Hon tävlar gärna på MTB och älskar utmaningarna lika mycket som naturupplevelserna och brinner för att inspirera fler att upptäcka cykel.

Previous Article
Pusselpass vinterdistans
  • Cykelblogg

Pusselpass i vintermörker

  • 4 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
Next Article
  • Livet

Äntligen en snöig helg

  • 10 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
Du kanske också gillar
LÄS MER
  • Livet

Äntligen en snöig helg

  • 10 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Random guldkorn 2020

  • 31 december, 2020
  • Elna
Om mammakraften
LÄS MER
  • Föräldraliv
  • Livet

Om mammakraften

  • 15 december, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Overkligheten har slagit ned mitt i vår skyddade vardagslunk

  • 14 december, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Långtifuckingfrån friyay

  • 20 november, 2020
  • Elna
Bra måndagsskänsla
LÄS MER
  • Livet

En bra måndagskänsla

  • 16 november, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet
  • Lovis

Det åttonde Lovisbrevet: till min dotter som växer upp i en ovanlig vardag.

  • 14 november, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Fem bra grejer just nu

  • 13 november, 2020
  • Elna
7 comments
  1. Jonas skriver:
    8 januari, 2021 kl. 13:01

    Håller tummarna för att det ska bli bra med dig

    Svara
    1. Elna skriver:
      9 januari, 2021 kl. 20:33

      Tack Jonas! 🙏🏻

      Svara
  2. Ulf Militz skriver:
    8 januari, 2021 kl. 14:46

    Hoppas på snar bättring. Vi vill ju se dig ute på cykel

    Svara
    1. Elna skriver:
      9 januari, 2021 kl. 20:33

      Tack för peppen, ute på cykel är ju bästa, bästa! 🙏🏻

      Svara
  3. Märta Johansson skriver:
    9 januari, 2021 kl. 18:46

    Usch vad läskigt! Hoppas på bra utredning och/eller att det går över fort.

    Svara
    1. Elna skriver:
      9 januari, 2021 kl. 20:34

      🙏🏻 Är så glad för jag har fått tid redan i slutet av januari!

      Svara
  4. Daniel på FlyingDryden skriver:
    10 januari, 2021 kl. 13:28

    Håller också tummarna!

    Hade problem med osammanhängande yrsel för några år sedan efter att jag misslyckats med att tryckutjämna när jag hoppade från 10:an i Örebro. Kom och gick med ojämna mellanrum ett bra tag efter. Yrseln varade i kanske 15-30 minuter. Obehaglig känsla. Försvann med tiden men härom veckan dök det upp igen i samband med en lätt förkylning och lock för öronen. Lyckligtvis sluppit spyor och akutbesök…

    Som sagt. Hoppas det löser sig!

    Svara

Kommentera gärna, då blir jag glad! Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Cykellycka, mjölksyra & äventyr

Input your search keywords and press Enter.