Ett eget etapplopp genom Småland
En gång om året drar ett gäng grabbar iväg på ett eget etapplopp som kallas för Smålandsstrapatsen. Upptågsmakare och projektledare är vännen Anders och på en parkeringsplats i Huskvarna står ett gäng strapats-änkor och vinkar av sina överpeppade partners som i två etapper ska cykla stig till Västervik. Min chefsmekaniker är yngst i gänget och Strapatsen är hans stående varför när det gäller att pallra sig ut på träningar under året.
De är borta en helg och sedan lyssnar vi med ett halvt öra på rövarhistorier från Strapatsen och gemensamma strapatsen-tränignar i ett helt år innan det är dags igen. Det är lite som lumparhistorier fast de utspelar sig på cykelstigar genom Småland. Det är mycket stories om väggningar, omkörningar, regn, lera, vem som fått köra i skämströjan och väldigt lite stories om efterfesten.
Men käre min tid, hujedamig, i all sin dar – nu har vi hört grabbarnas rövarhistorier så det räcker, nu är det hög tid att vi skaffar oss egna. Vi har pratat många gånger om att det skulle vara så kul att göra en Womens Edition av Smålandsstrapatsen och nu blir det änteligen av.
Marie och Emma tog tag i det hela och spikade ett datum och Anders går all in med projektledning, följebilskörning och lotsning på etapp två som är lite klurig att hitta. I morgon åker vi – då ska vi köra ända till Mariannelund och jag som i många år drömt om att köra etapplopp är så galet pepp, nu händer det ju faktiskt, det här blir den roligaste utmaningen på länge.
Fredag: Nässjö – Mariannelund
Grabbarna startar i Huskvarna. Vårt upplägg är identiskt med deras förutom att vi skippar den första delen transport på grus och asfalt och startar i Nässjö. Därifrån kör vi stig hela vägen till Mariannelund. Klockan nio kör vi. Emma, Elin, Marie, Louise, Jenny och jag. Tio mil och en etapp senare ska vi få mat, dusch och en god natts sömn på ett ställe med det mycket skojiga namnet Paj, pytt & pilsner. Ni hör väl hur rövarhistorierna om det här äventyret börjar gå överstyr redan här?
Vi har den stora lyxen att ha Anders med i följebil under fredagen. Igår när Jimmy hjälpte mig att se över min hoj nojjade jag lite över min rädsla att få slut på vätska och då skrattade han och informerade om att vi ska ha så många depåstopp att det inte är den minsta fara. Det blir fika, påfyllning och skulle något hända – ja då får man åka bil.
Lördag: Mariannelund – Västervik
På lördag morgon rullar vi vidare mot Västervik som är vårt slutmål. Varför Västervik? Jo, för att Anders kommer därifrån – och det är också där Emma och Louise bor. Och för att det är rackarns fin MTB-cykling förstås. Det är mer utmanande cykling på lördagen och det är också svårare att hitta. Anders och hans bror Oskar kommer att cykla med oss under den här etappen och Anders pappa tar över följebilskörandet och depåroddandet.
Nedräkning till äventyr
Idag är det verkligen nedräkning till äventyr. Jag känner mig pepp, förväntansfull och pirrig. Det ÄR långt att cykla 20 mil nästintill uteslutande på stig. Jättelångt. Det är också roligt att cykla stig och jag kan inte tänka mig ett grymmare gäng att göra det här tillsammans med.
Jimmy hjälpte mig att kolla igenom min hoj igår kväll. Jag har fräscha bromsbelägg och vi har kollat igenom allt som emellanåt behöver lite extra kärlek: styrlager, body, kassett och länkage. Check. Idag ska jag kolla igenom vårt PM (fatta lyxen – vi har fått ett PM med rutt, gpx-filer och saker som är bra att tänka på) kompletteringshandla lite energi, ladda batterier, tömma minneskort och packa väskan. I morgon kör vi, det blir galet!