Trettiotvå komma åtta grader i skuggan och misstänkt omikron i systemet. Familjen min hänger på stränder och jag har med nöd och näppe lyckats flytta kaninburen från den soligaste delen av gräsmattan till den skuggigaste.
Projektet med kaninburen var dagens utmaning. Visserligen är klockan bara tre när jag sätter mig och skriver men fram tills nu var det dagens bedrift*. Det tog tre etapper och emellan satt jag som en liten urvriden trasa inomhus under fläkten och vilade.
Min kompis Kristina var förbi med en laddning urvuxna grejer till Lovis, ett apotekspaket från lanthandeln till mig och ett covidtest. Det kändes väldigt tidsenligt att stå och hålla avståndet och prata igenom lite ditt och datt. Från simskola till att det är gött att vila från träning när det är trettiotvå komma åtta grader i skuggan.
Igår drog jag igång tusen projekt. Eller i alla fall fyra. Jag skrapade en dörr från gammal plastfärg, grundmålade ett paket pärlspont med linoljefärg, började lägga ytterligare ett parti ölandssten framför vår stora kvist och drog fram en dörr som är nästan helt färdigskrapad och kan börja grundmålas. Det var i går det – och det var väl lite mer än all energi jag hade med den här infektionen i kroppen.
Idag blir det nog inte mer gjort faktiskt. Det duger gott och väl när det är varmt och man är sjuk – då ska man ju helst ta det lugnt. Hoppas på att mirakelvakna frisk i morgon men det känns som att det blir några dagar i viloläge.
*Det var dagens bedrift. Har mest sovit med undantag för en och annan exkursion i trädgården i stil med hämta körsbär, vinbär eller gurka. Covidtest visade negativt men halsen gör lik förbannat väldigt ont.
