En fördel med att ha levt i över fyrtio år är att vissa saker verkligen hunnit utkristallisera sig. Jag har testat, gjort misstag, utvärderat och lärt mig genom att göra, på gott och på ont. Jag har tillexempel blivit väldigt på det klara med vad det är som INTE gör mig lycklig. Här är tre av dem:
Att vara smal
Jag var på riktigt som mest olycklig när jag var som smalast. Elna 55 kilo var en uppgiven och ledsen tjugonågonting, just vikten hade ingenting med lycka att göra. Och de gånger jag faller i viktfällan och försöker gå ned ett par kilo slutar det aldrig någonsin med att jag blir lyckligare. Inte ens snabbare. Viktfokus är fel fokus.
Att ha ett perfekt hem
Hur jag mår och min familj mår sitter inte utanpå väggarna. Det sitter inte i färgen på kuddarna. Det är inte avhängigt de senaste trenderna inom inredning. Det sänkte sig ett sorts lugn över vårt hem när Lovis fick eget rum men det berodde inte på hur någonting såg ut utan på funktionen det fyllde. Tak över huvudet är viktigt. Färgen på taket över huvudet sekundär. Platsen på tak över huvudet är också viktigt och där är vi oerhört priviligerade – det vi har runtomkring vårt hem gör oss lyckligare än de tapeter vi fått upp på väggarna.
Nya kläder och saker
Att köpa något nytt gör mig inte lycklig. Jag är samma inuti oavsett hur jag ser ut utanpå. Det som gör mig glad däremot – det är kläderna och prylarna jag haft länge och skapat minnen tillsammans med. Det jag kan vårda, laga och fortsätta skapa minnen med. Som mina kängor. Eller min Fjällräven datorryggsäck som varit mitt mobila kontor i över sex år och som blir vackrare ju mer den slits.
En gång, när jag inte hade levt i fyrtio år utan bara i tjugonågonting trodde jag att saker som skavde skulle lösa sig om jag blev smalare. Snyggare. Höll fasad. Var sminkad, fixad och söt. Icke då – lycka börjar i en helt annan ände än utseende och konsumtion. Åtminstone för mig.
2 comments
Såbra skrivet Elna. Tänk vad saker man bara “gör”, “skaffar” i tron att man ska bli lyckligare. Jag har varit i den fällan alldeles för länge, men har börjat att omvärdera detta. Vad är en ny kamera värd om jag inte blir lyckligare, tar jag bättre bilder med den nya osv? Knappast….
En lite privat fråga och som du inte behöver svara på om du inte vill. Jag antar att du och Jimmy har samma syn på “ditt” tänk om detta. Tror eller vet att det skulle vara svårt annars. Hade ni samma syn från början eller har det växt fram och vad har du för tankar omkring om man inte har samma syn på just detta?
Tack vännen! Det är ju lite svårt att omvärdera med, jag upplevde att jag var så väldigt programmerad att konsumtion och utseende skulle vara en lösning.
Bra och viktig fråga, nästan så den skulle få ett eget inlägg. Jag har vuxit upp med en pappa som har ett stort intresse för biologisk mångfald och saker som att bevara nyckelbiotoper och rädda rödlistade arters skogar har varit min barndom. Därtill har mina morföräldrar aldrig slängt en sak – alltid vårdat och tagit hand om och kämpat. Både för sakerna de äger och sin relation. Men – när jag träffade Jimmy hade jag liksom tappat bort mig litegrann, och han påminde om det som var viktigt. Tillsammans har vi skapat en syn vi delar, insett vilket håll vi vill åt och ställts inför utmaningar som svetsat ihop oss kring tänket. När vi köpte huset hade vi ju tänkt blåsa ut det mesta och måla vitt, men så sinade brunnen och sparpengarna försvann ned i ett nytt borrhål. Allt sattes på paus, och under tiden upptäckte vi byggnadsvård och bestämde oss för att återbruka, vårda och ta hand om allt. Jimmy har alltid haft tänket om att man tar hand om sina saker, man lagar och sköter om dem. Det hade varit tjorvigare om vi inte delat det!